Tankar kring julhelgen..........

Första julen och första Nyårsafton NYKTER !!!

Det känns så klart pirrigt och det ska det ju göra eller rättare sagt, det vore konstigt om det inte vore lite nervöst. Helgen som jag tidigare druckit massor och det har varit "tillåtet".

Bakfylla, ökad ångest och depression varje "dagen efter" var ett sinnestillstånd som kurerades med hjälp av en återställare i tillgänglig form. Konstigt att se tillbaka på det, det väcker massa känslor. Naturligtvis kommer skam/skuldkänslor för att min stackars dotter har behövt utstå en full mamma varenda jäkla jul. Det är något jag utsatt henne för som jag inte kan ändra, men jag kan ändra hur jularna för henne ser ut från i år och framåt.

Och det kommer jag att göra allt för att lyckas med !!!

Ska till och med till kyrkan på julafton 16.00, det skulle inte ha hänt förrut för då hade jag redan druckit ett bra tag och mitt fokus hade då legat på att få i mig nästa glas.

Sorgligt men sant.

Det är konstigt, det är ganska mycket tumult omkring mig gällande en massa praktiska saker och känslor mot olika människor - men mitt i röran känner jag ändå ett inre lugn och en inre styrka jag inte haft på länge. Jag tror på mig själv, är medveten om många av mina triggers och mina destruktiva beteenden och det känns bra även om det kräver en hel del jobb ifrån min sida.

Det som förvånar lite är olika reaktioner och beteenden från andra i min omgivning som kommit i och med min nykterhet. Det känns (och med det menar jag att jag känner så, det innebär ju inte att det behöver vara så) att jag utesluts ifrån vissa aktiviteter som i grund och botten har noll med alkohol att göra. Eller har alkohol med allt att göra? Jag vet faktiskt inte men det irriterar mig och gör mig ledsen på samma gång. Men de här känslorna dyker ju upp då och då i livet ..... och det är då jag får nytta av vad jag lärt mig. Och ansvaret ligger åter igen på mig själv - vad gör jag med känslorna? Och det enda jag vet är att jag tar inte det första glaset......

** Ett glas är för mycket och 1000 är aldrig nog **

Och som jag uppskattar all värme, omtanke & kärlek som finns omkring mig och som jag får av många nära och kära, speciellt i den här tiden som i sig är en prövning samtidigt som den ger mig enorm lycka och massor av kärlek i kropp o själ.

Mina tankar far ut till de som inte funnit gemenskapen, som inte ännu hittat nykterheten, som kanske är ute i det kalla vädret och inte har någon som bryr sig om vad de gör eller hur de mår. Det gör ont i mig när jag tänker på dem "där ute" och jag skänker dem en bön om styrka & hopp den här helgen. Jag vill även skänka en bön till alla oskyldiga barn som ser fram emot julhelgen med fasa för de vet att det blir långt ifrån en trevlig, mysig och kärleksfull helg som tanken är.

Jag skickar ett stort och varmt tack till min högre makt som finns med mig alla timmar på dygnet och som lyssnar på mig, ger mig styrka, mod och sinnesro och som vägleder mig rätt när jag bara vågar släppa taget.........

Min högre makt ska lära mig känna mitt sanna jag. Jag är allt jag behöver vara, jag är unik, det måste jag lära mig inse

   kram