Ja herregud nu var det väldigt länge sen jag skrev något här. Fick ett ryck nu på kvällskvisten och kände för att skriva lite - så det gör jag   .

Jag har nu varit nykter i 1 år och drygt 2 månader - häftigt om jag får säga det själv =). Det har varit upp och ner med humöret men så är det ju för de flesta. Det som känns skönt är att fast jag mått riktigt pyton så har jag aldrig haft en längtan efter alkohol. För många så vet jag att den lösningen dyker upp som ett brev på posten vid dåligt mående så jag är glad att jag sluppit detta än så länge.

Otroligt mycket har hänt i mitt nyktra liv, både rent praktiskt men framför allt så har det hänt otroligt mycket med mig vilket jag kan tacka 12-stegsprogrammet och gemenskapen för. Utan de hade jag inte varit här idag, det vet jag. Jag har flyttat (inte för att fly ska väl kanske tilläggas) från mitt hus till en liten 2:a på rena landsbygden och brevid en ridskola. Flytten i sig höll på att ta knäcken på mig och skapade otroligt mycket stress och oro. Men jag tog mig igenom det - starkare tror jag nog. Jag har kvar mitt jobb som jag älskar och tacksamheten för det är stor. Jag har ett underbart förhållande till min älskade dotter. Jag tror det största för mig är att jag inte har ett behov av att visa på ett yttre som visar på kvalitet och då pratar jag inte om livskvalitet. Tidigare var dyra märkesvaror mm viktigast - det kan jag med glädje säga att så är icke fallet längre. Jag är så glad och tacksam för allt och alla jag har i mitt liv. Jag har funnit nya vänner via gemenskapen som betyder mycket för mig och några av dem ska jag fira nyår med - känns tryggt och är något jag verkligen ser fram emot. Jag har vänner som verkligen bryr sig, som är kärleksfulla och som finns där i vått och torrt. Det finns de som jag varlt bort, som jag inte vill ha i mitt liv. Som drar kraft ur mig (energitjuvar tror jag det heter). Jag kan vara negativ, sure men jag tycker synd om de som spenderar sitt liv i ett klagande och suckande utan att göra något åt det. Så jag har valt bort.....

Min familj betyder mer för mig än vad de gjort på länge av naturliga själ. Jag trivs att ha dem omkring mig, det får mig att må bra. Jag ser människor omkring mig som skulle behöva göra samma resa som jag gjort men jag vet att det inte går att tvinga någon till något. Jag kan bara visa genom handlig hur resan påverkat mig och mitt liv.

Jag går fortfarande på eftervård och det vill jag fortsätta med, det betyder jättemycket för mig. Att få träffa de som har samma sjukdom som jag har är värdefullt. I dag går jag oftast på möte en gång i veckan men ibland två. Jag älskar fortfarande mötena och gruppen jag går i - värme och kärlek i överflöd =).

Hmm.... jag har träffat någon, en man och en trevlig man. Vi har inte setts många gånger men än så länge känns det bra. Han är social, positiv, drivande, kärleksfull etc etc - allt jag önskar. Jag var lite nervös ska väl erkännas när jag skulle berätta för honom om min sjukdom - dvs att jag är en alkoholist. Men jag visste också att jag måste vara ärlig för att vi skulle kunna fortsätta, bara att köra.... han tog det jättebra och var jätteintresserad att höra om min resa. Det är skönt att göra rätt =). Något jag fått kämpa med något helt otroligt är min starka starka egenvilja. Oftast säger känslan något helt annat än vad förståendet säger. Det kan gälla skitsnack, konflikter, rädsla, bekvämlighet - att välja den lättaste vägen. Jag har kommit på att detta får mig att må skit. Att inte göra "rätt" påverkar mitt mående otroligt mycket, gör jag rätt så mår jag bra. Men tro mig, det här får jag kämpa med i stort sett varje dag. Jag har tagit ett beslut att jag SKA göra saker fast jag inte vill och det handlar om små små saker som att hämta posten, öppna kuvert, ringa ett samtal, städa etc etc. Listan kan göras lång men nu gör jag sakerna fast jag inte vill - detta gör att jag mår BRA. Jag tror och hoppas att det till slut ska gå med automatik och att förståendet och känslan ska bli polare och inte kämpa emot varandra så hemst - time will tell - men jag tror.....

Allt jobb med mig själv och mina beteenden har gjort mig otroligt observant på hur andra människor beteer sig omkring mig. Jag ser väldigt mycket av mina beteenden i andra. Jag ser det som en stor gåva att jag ser dem i mig själv och har möjlighet att göra något åt dem - göra bättre, göra rätt. Att jobba med sig själv är en jäkla spännande resa men ingen dans på rosor =).

Efter jag slutade dricka började jag med en massa andra flyktbeteenden så som shopping, godisätande, nätdejting.... jag har slutat med det nu, jag tar återfall i dessa flykter men det händer mer o mer sällan. Men... det har så klart påverkat min vikt - inte positivt alls=). Jag har inte haft kraft att göra något åt det men nu är det dags - beslutet är taget. Från nästa vecka börjar jag lägga om kosten (inte som förrut - idiotbanta), nej jag ska äta mer grönt, sluta med snacks etc. Jag ska få tillbaka lite av min kropp som den varit förrut - men det får ta tid den här gången. Shopping vill jag gärna fly i men jag kan oftast stoppa mig själv nu - men det kräver att jag är uppmärksam... och bestämd.....

Just ja, jag har börjat rida igen. Jag red och tävlingshoppade när jag var yngre. Min dotter rider så jag är i stallet med henne och kände bara en enorm känsla att börja igen. Så det har jag gjort och det är superkul - och vi har ett gemensamt intresse och det känns topp. Bra för mina otroligt förlatade muskler är det också så klart - träningsvärken är enorm =).

Nä nu ska jag kolla lite tv få se om jag får besök i morgon - trevligt besök. Jag mår bra, jag är tacksam över väldigt många saker och jag är lycklig - vad mer kan man begära? men tro mig, jag har inte fått det gratis..... men det var klart värt allt arbete.

Kram om ni orkat läsa allt surr ifrån mig =)