..... vård efter behandling

Det har gått 7 månaders ca sen jag kom hem ifrån behandlingen i Hudiksvall. JUST JA!!!

8 MÅNADER NYKTER 22 MAJ

Tillbaka till eftervård vilket jag inte haft sedan jag kom hem från behandlingen. Jo, just ja, fick en halvtimme/vecka ett tag men det var helt värdelöst. Nu har jag 3 timmar varje onsdag förmiddag och min härliga sponsor som leder det hela. Var skitnervös när jag kom dit idag för det var många, 15 personer, tror jag och jag kände igen en del. En som jag kommit i kontakt med via jobbet, en som jag partade med när jag var yngre, en polis (som jag dock inte varit i kontakt med =). Men tack o lov fick jag kraft nog att presentera mig och var ärlig och sa att jag var jättenervös - ärlighet är viktigt!!!!

Fick lyssna på de som var ganska nynyktra och även de som kommit lite längre. Det var jätteintressant och tacksamheten är stor att jag är där jag är och att jag ändå kommit så långt som jag har. Intressant föreläsning/diskussion om allergin och hur den påverkar kroppen - vad är det som gör oss beroende/som gör oss så otroligt besatta av alkoholen. Fick en större förståelse att det är en fysisk sjukdom likaväl som känslomässig och andlig sjukdom. Ganska fascinerande att vi har en enzym som är "kass" och som gör att vi inte blir nöjda efter en eller två glas vin - no stop! Vi kör på tills vi däckar, hur sorgligt är inte det. Och den här jäkla skadade enzymen kan ju med stor sannorlikhet föras vidare i generationer (vilket jag sett på alla familjeträd på behandlingen). Jag kan också se andra som inte kan stoppa efter ett par drinkar utan som kör för fullt tills de däckar/somnar. De personer jag syftar på är inte alkoholister i den bemärkelsen men har definitivt känslomässiga problem. De flesta av oss dricker ju för att lägga locket på känslor (osäkerhet, oro, stress, tristess - ja listan kan göras lång). Sen pratade vi om flyktbeteenden/att byta en besatthet mot en annan. Precis som jag gjorde när jag slutade dricka - i mitt fall var det godis och shopping och nätdejting. Det känns skönt att kunna säga nu att det problemet är under kontroll tack vare att jag bearbetar mina känslor lite bättre. Jag har fortfarande låååång väg kvar att gå men jag är på rätt väg.

Men i ärlighetens namn så dyker jag tillbaka ibland och ofta sker det helt omedvetet och jag kan komma på det efteråt. Men oftast så kan jag stoppa det innan det sätter igång. Eller innan jag sätter igång kanske jag ska säga - att göra affärerna osäkra =).

Annars så har jag ju haft en riktig pissvecka, måendet har varit väldigt, väldigt långt ner och det mesta har varit svart. Men jag har förstått nu att det beror på min "svält" med dryckesdiet. Som man ska göra 2 veckor ska tilläggas och som jag naturligtvis inte kunde stoppa med efter 2 veckor. Nej nej - jag är ju en beroendeperson och ska så klart göra nu och göra mycket och ha direkta resultat. Så kroppen blev väl svag vilket försvagade mig psykiskt etc etc etc. Så fort jag började äta proteiner o mat igen så mådde jag mycket bättre. Helt sjukt ifrån min sida - varför gör jag så här mot mig själv? Jag är inte fet på något vis men jag har gått ner 5 kg och skulle sååååå gärna gå ner 5 kg till men nu lägger jag det på is så länge för det är definitivt inte värt det måendet jag fick.

Puh.. skrivkramp

Nu lägger jag ner för i kväll......

  kramelikram

Påskhelgen är över och utan problem vilket jag inte direkt förväntade mig.

Möten, prat med sponsor o vän mm hjälpte så klart till men jag hade inget "sug" alls. Har ju som jag nämnt tidigare haft lite flashbacks när det gäller sol o öl men med hjälp av tips o råd har det löst sig utan problem och jag har insett att mycket är vanan som spökar.

Humöret är som vanligt upp o ner men det har mest varit upp. Var ut på puben en kväll o lyssnade på ett band. Var dit med en AA-vän så vi stöttar varandra. Men jag kände inte problem alls med att dricka alkoholfritt - jag blir verkligen förvånad själv, men en mening har hjälpt mig massor.

JAG FÅR DRICKA OM JAG VILL MEN JAG VÄLJER ATT AVSTÅ!!!

mycket bra för det får mig att känna att jag faktiskt har alternativ, vilket jag så klart också har.

Fick en fråga om jag kunde hjälpa till med en sak men var tvungen att säga nej pga ryggsmärtor. Jag är van att säga JA även om jag inte vill men har lärt mig att det bara är egoistiskt. Kanske låter konstigt men det ligger mycket bakom det. Jag svarade NEJ och var ärlig och förklarade kort varför. Sen mådde jag dåligt och det där låg med mig så jag ringde min sponsor och frågade vad sjutton som pågick, jag gjorde ju som jag skulle....................

Annat som ligger bakom svarar hon direkt - rädsla - rädsla att inte bli omtyckt och accepterad. Glasklart när hon säger det! Så var det med det.

Ett STORT PROBLEM för mig just nu är min vikt!!!!

Jag har ätit mycket godis periodvis och det har så klart visat sig på vågen och det känns MEGADRYGT. Jag vet att jag inte är tjock men jag är betydligt tyngre än vad jag brukar vara. Försöker hålla igen men det är JÄKLIGT SVÅRT!!!!

Ska prova med soppor nu i en vecka sen blir det ju återvändarvecka vilket är GI-mat. Jag mår INTE BRA när jag väger så här mycket, jag mår pyton och gräver ner mig ganska mycket pga det. Såå... får väl bli "bara för idag" med godis också   .

Men jag har tagit mig igenom en storhelg till nykter under mitt första år och det känns skööööönt.

Återvändarvecka om en vecka och sen Gotland i juni.

Känns härligt.

Saknar, saknar och mera saknar ett härligt förhållande med ett stycke karl. Det är trist, skittrist att vara ensam tycker jag men jag vill samtidigt att det ska bli rätt. Jag är inte beredd att chansa och ta några risker som det ser ut idag, det är det inte värt. Men, jag skulle vilja ha en man i mitt liv - han kommer väl när det är meningen men jag är trött på att vänta   .

Nu, ha en skön kväll ni där ute

   kram kram

Det här hittade jag i Torrdockans blogg och jag tyckte bara det var så himla talande:

Hur mycket ska man orka med egentligen?

Hur många prövningar ska man behöva gå igenom?

Vad är syftet med allt detta?

Just nu känns allt bara jobbigt och det har med det kära ämnet pengar att göra. Allt verkar gå emot mig nu, så känns det verkligen.

Bilen går sönder, betala tillbaka på skatten, skyhöga elräkningar osv osv. Jag får det bara inte att gå ihop hur mycket jag än försöker.

Det är helt enkelt skitjobbigt.

Men..... jag har inga funderingar på att dricka och det är ju i sig en stor skillnad mot förrut för det här hade varit en absolut perfekt anledning att "dränka mina sorger". Men jag väljer att inte göra det, men det innebär inte att jag mår bra. Det ligger ett orosfrö i mig hela hela tiden, från jag vaknar tills jag somnar. Det här vet jag ju att det hör till livet, men det gör ju inte det hela lättare.

Jag har väl varit lyckligt lottad tidigare som inte behövt bry mig så mycket om pengar, jag har haft så jag klarat mig bra. Men under min aktiva tid slarvade jag bort en massa pengar - inte bokstavligt men ändå, jag slösade, dränkte mina sorger även i shoppingens blomstrande värld. Många jag har hört som har druckit el drogat har massor av skulder hos fogden och jag är otroligt tacksam att jag inte har det men däremot lyckades jag slösa bort en större förmögenhet i mina ögon sett.

Det finns så mycket jag skulle vilja/behöva göra känns det som, kanske är det bara inbillning, jag vet inte. En nära kompis vill åka på en halvdags spa och bara umgås och må bra i helgen, hur f_n ska jag ha råd med det, bilskrället ska ju in på verkstan. Jag skulle såååå behöva komma ifrån alla krav en stund, bara en liten paus men det går inte. Visst, jag kan gå på en skogspromenad men det är inte vad jag VILL.

Är det bara självömkan? Det känns inte så, jag är bara så ledsen och det känns så jobbigt just nu. Det måste väl också vara tillåtet? Vet varken ut eller in.... och jag kan ju inte direkt ringa min sponsor och gnälla över pengar - det skulle ju se ut det.

Försöker få ihop det här med återvändarvecka till Hudik men får inget svar av chefen, försöker få igång eftervård, inget svar av chefen. I morgon måste jag frååååååååga vad som händer. Det här är viktigt för mig, det är de bitarna som hjälper mig i mitt tillfrisknande. Jag får bara inte glömma bort och slarva med mig själv, jag vet ju att det är livsfarligt för mig.

Kort och gott - DET ÄR JOBBIGT NU!!!!!

   kram

Steg 8 = någorlunda färdigt - kommer säkert att fyllas på med tiden men är som jag känner just idag färdig. En lista som visar då visar de personer jag har varit oärlig, egoistisk, hänsynslös osv mot i min onykterhet.

Steg 9 = det är här det bara är att svälja stoltheten...... inte lätt - inte lätt på något vis för stolthet har jag GOTT OM. Men för att kunna gottgöra de jag skadat och gå vidare måste detta göras för min egen skull. Ligger så mycket skam och skuld där så det finns inte.

Chefen var den första där tillfälle helt oplanerat dök upp, många tårar från båda håll, återblickar men framför allt FRAMTIDSTRO även det ifrån båda håll. Hon sa helt sonika att hon absolut förlåter mig, att hon förstår och att hon är överlycklig att se att jag är där jag är idag. Underbar känsla kära människa som gett mig så mycket och som jag har så mycket respekt och kärlek för.

Resultatet av den här ursäkten/gottgörelsen kan så klart bli olika och det måste jag vara förberedd på. Alla kan inte förstå.... men jag måste se tillbaka på vad jag gjort och be ärligt om ursäkt för mitt beteende för att kunna gå vidare.

Min sponsor får ständigt påminna mig om att jag ska klappa mig själv på axeln när jag gör något som för mig framåt i mitt tillfrisknande - tyvärr så glömmer jag så himla lätt bort det och ser det negativa. Det för bara med sig dåligt mående och självömkan..... Måste, måste komma ihåg att jag faktiskt gör det jag ska även om det ofta går emot min egenvilja. En egenvilja som aldrig fört något gott med sig förr så varför skulle den göra det nu?

En annan sak som hände just idag är att ett X kontaktade mig (han bor typ 10 mil härifrån). Han frågade om han kunde komma över i kväll och hur lätt hade det inte varit att säga JA. För att jag fortfarande bryr mig om honom, för att vi har skitkul tillsammans osv osv. MEN och jättestort MEN - han har ett förhållande och där fick jag verkligen lägga min egenvilja åt sidan och säga tack men nej tack. Hade varit så jäkla enkelt för då hade jag sluppit vara ensam i kväll och fått någon att mysa med. Men hur hade jag mått i morgon - absolut SKIT skulle jag gissa. Så jag gjorde som jag ska göra för att behålla mitt förstånd - jag sa NEJ.

Herregud, mycket nu. Pengar är ett megastort problem i mitt liv just nu. Elräkning efter elräkning som totalkraschar min stackars ekonomi. Kan jag behålla mitt hus? Vad f_n ska jag göra? Jag och min dotter älskar ju vårt lilla goa hus. Men jag tjänar inte direkt en förmögenhet.

Som sagt, mycke nu - men jag är nykter   .

Var på andligt möte idag som vanligt, bara älskar dessa möten. Många kära vänner kommer varje lördag och värmen och kärleken är enorm. Jag är ofta stressad när jag kommer till ett möte men lugn när jag går därifrån - det fungerar !!!

Jag tror aldrig jag skulle kunna förklara för någon "icke-beroende" vad ett möte innebär för mig och många många andra.... en omöjlighet. Jag antar att det är där andligheten och kärleken kommer in. Skulle vara spännande att ta med någon på ett öppet möte någon gång få se hur de reagerar.

Det är mycket nu men jag tar mig framåt sakta sakta med försiktiga steg..... och jag mår ganska ok - 10 miljoner gånger bättre än om jag skulle dricka det är då säkert.

Nu är det snart sängdags

  kramar & kärlek

6 månaders nykterhet !!!!

tiden går verkligen fort, jag kan inte fatta det - ett halvt år och jag har inte druckit en droppe alkohol.

Det känns helt fantastiskt och det känns fantastiskt att jag inte saknar alkoholen på det sätt som jag hade trott. Visst skulle det ibland vara skönt att "dämpa" vissa känslor som kommer men det alternativet har jag strukit ur mitt liv. Jag får allt leva i känslorna som alla andra. Den stora skillnaden är hur jag beter mig när jag är ledsen, glad, arg mm. Jag kan ganska snabbt konstatera att en helt ofarlig medicin som hjälper är att PRATA med vänner, sponsor eller på möten, att öppna mig, att kunna erkänna mina brister, att kunna tala om att jag faktiskt mår dåligt - och det är tillåtet och andra förstår och stödjer och hjälper. Det är ett jättekliv men gud vad skönt det är.

Nu är det inte alltid så, ibland kryper jag ihop och hamnar i självömkan vilket medför isolering = LIVSFARLIGT för mig och alla andra med ett beroende. Att sitta hemma och må dåligt (vad det än beror på) och älta och älta och diskutera med mig själv är inte en lösning. Att börja analysera varför, varför och mera varför hjälper mig inte.

Att däremot ta ansvar för känslorna och göra något åt dem - det hjälper!

Det har varit en jobbig vecka och jag skulle kunna rabbla upp en lång lista med anledningar. Men idag när jag för första gången på hela veckan satt mig ner och bara var med mig själv insåg jag snabbt att det är det som har fattats. Jag har åter igen glömt bort mig själv - inte tagit hand om mig själv. Det här har blivit ett jäkla mönster - jag glömmer och jag ignorerar och nonchalerar mina behov att "vara med mig själv", att meditera, att reflektera osv. Då kommer mitt dåliga mående som ett brev på posten och jag fattar ingenting. Jag måste verkligen fixa en rutin som ger mig en kort stund varje dag som jag ägnar åt moi. Jag har en plan...... jag har ett litet litet rum som i stort sett består av två garderober och som jag inte vetat vad jag skulle göra av.

Det ska bli ett JEANETTE "ta hand om sig själv" rum   .

Garderoberna ska bort, mystapeter ska upp och massor av mysbelysning och viktigast av allt - en mysig, härlig fåtölj där jag kan sitta och bara lyssna på lugn musik, meditera eller vad jag behöver just då. Ett bra beslut som bara dök upp i huvudet på mig när jag släppte taget en stund.

Så planen:

- planera egentid

- gör om till mysrum

Det som också dök upp var att jag skulle behöva åka iväg en helg och vara med mig själv utan tv mm. En helg att läsa stora boken mm, att jobba med stegen och att meditera. Vet att det finns "tysta helger" på kloster mm men jag vet inte om det är det jag behöver. Jag får se, måste klura lite mer.... sen ska jag ju ha råd med - suck, pengar pengar.

En riktigt härlig sak är att jag har träffat en kompis. Vi ska åka på Gotlandskonventet tillsammans - hur kul blir inte det? I morgon ska vi på puben och käka o lyssna på musik o prata, prata...... och jag är inte orolig - jag kommer inte att dricka. Det är så skönt att ha en vän som gått igenom samma sak och som går igenom samma sak - att prata med - att skratta med - att förstå varandra osv. Härligt.....

Morgondagen innebär andligt möte - det ska bli underbart och mina 6 månader ska firas!!!

Nu ska jag faktiskt sköta om mig själv lite, måla naglarna, raka benen o fixa o dona lite - bara för min egen skull. Sen ska jag sova lite längre än 6 som det varit nu i flera veckor. Jag läste i någon bok att vi inte behöver så mycket sömn, att vi kan vakna tidigt och njuta av en tidig morgon. Det här gäller absolut inte mig har jag märkt. Jag blir megatjurig, stressig och bara allmänt nere om jag inte får sova ut ibland. Eller möjligtvis ta en liten "powernap" men det här kanske hänger ihop med att jag glömmer min egentid. Hur det nu än är så ska jag sova lite längre i morgon - lyxa till det lite..... ligga kvar i sängen i morgon bitti och bara vara en stund extra.

Herregud, jag skriver inte så ofta men när jag väl gör det så kommer det massor. Therapi det också...

Nu önskar jag alla en underbar helg med massor av värme och tillit

  kram

Att Växa Genom Möten

Jag har börjat läsa Kay Pollaks bok "Att växa genom möten" och måste bara passa på att rekommendera den.

Många tankeställare får man om olika saker och situationer i livet.

Första sidorna handlar om möten med andra människor och vad meningen är med dessa.

Lite citat från boken som jag finner väldigt intressanta - eller egentligen är allt i boken intressant men mer får komma vid ett senare tillfälle.

VARJE MÄNNISKA JAG MÖTER ÄR MIN LÄRARE

Jag har något att lära av varje människa jag möter.

Genom att ha det i åtanke så blir varje möte mer spännande, mer givande och roligt med denna attityd. För bägge parter.

TÄNK OM DET ÄR SÅ ATT INGA MÖTEN MELLAN MÄNNISKOR ÄR TILLFÄLLIGA.

Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd!

Om du ser tillbaka på ditt eget liv kan du se att varje människa du mött - alla - precis varenda en - på olika sätt har bidragit till och format dig till just den du är idag.

I ditt liv dök inga andra upp än just de som du på olika sätt kom att möte. just de och inga andra.

Prova gärna tanken. Ta sakta in den. Lev med den en tid.

Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd.

Coolt ha? Det tycker jag, helt fantastiskt att ha det i åtanke när man möter någon - speciellt någon som man retar sig på.

Varför möter jag den här personen just nu?

Vad är tanken att jag ska lära mig av detta möte?

Hmmm..... tål som sagt att tänka på tycker jag.

  kram

Vad är en missbrukarpersonlighet?

Ja många svar finns det men jag har konstaterat att jag definitivt faller in i den kategorin.

Enkel förklaring kan kanske vara:

Har man missbrukarpersonlighet måste man ju inte missbruka narkotika el alkohol - man kan missbruka mat, shopping, sex eller precis ALLT.

Varför började jag tänka på det här då tro? Jo, i veckan fick jag en härlig inflammation i ryggen vilket var OTROLIGT SMÄRTSAMT. Läkaren ville snabbt skriva ut muskelavslappnande & starka värktabletter. Jag fick lov att säga att det var en omöjlighet för mig som beroende, vilket innebär att jag får uthärda smärtan men hellre det än alternativet.

Några i min närhet har reagerat starkt på det här. Men vaddå, du är ju alkoholist, du kan väl ta värktabletter !!! Och reaktionerna har varit väldigt starka - förvånansvärt nog. Jag har lite kort försökt förklara att ett beroende oftast leder vidare till ett annat - vilket i mitt fall vore alkohol, men det är svårt att förstå. Det måste jag så klart förstå - det är ju något jag lärt mig ganska nyligen också.

  Kram