6 månaders nykterhet !!!!

tiden går verkligen fort, jag kan inte fatta det - ett halvt år och jag har inte druckit en droppe alkohol.

Det känns helt fantastiskt och det känns fantastiskt att jag inte saknar alkoholen på det sätt som jag hade trott. Visst skulle det ibland vara skönt att "dämpa" vissa känslor som kommer men det alternativet har jag strukit ur mitt liv. Jag får allt leva i känslorna som alla andra. Den stora skillnaden är hur jag beter mig när jag är ledsen, glad, arg mm. Jag kan ganska snabbt konstatera att en helt ofarlig medicin som hjälper är att PRATA med vänner, sponsor eller på möten, att öppna mig, att kunna erkänna mina brister, att kunna tala om att jag faktiskt mår dåligt - och det är tillåtet och andra förstår och stödjer och hjälper. Det är ett jättekliv men gud vad skönt det är.

Nu är det inte alltid så, ibland kryper jag ihop och hamnar i självömkan vilket medför isolering = LIVSFARLIGT för mig och alla andra med ett beroende. Att sitta hemma och må dåligt (vad det än beror på) och älta och älta och diskutera med mig själv är inte en lösning. Att börja analysera varför, varför och mera varför hjälper mig inte.

Att däremot ta ansvar för känslorna och göra något åt dem - det hjälper!

Det har varit en jobbig vecka och jag skulle kunna rabbla upp en lång lista med anledningar. Men idag när jag för första gången på hela veckan satt mig ner och bara var med mig själv insåg jag snabbt att det är det som har fattats. Jag har åter igen glömt bort mig själv - inte tagit hand om mig själv. Det här har blivit ett jäkla mönster - jag glömmer och jag ignorerar och nonchalerar mina behov att "vara med mig själv", att meditera, att reflektera osv. Då kommer mitt dåliga mående som ett brev på posten och jag fattar ingenting. Jag måste verkligen fixa en rutin som ger mig en kort stund varje dag som jag ägnar åt moi. Jag har en plan...... jag har ett litet litet rum som i stort sett består av två garderober och som jag inte vetat vad jag skulle göra av.

Det ska bli ett JEANETTE "ta hand om sig själv" rum   .

Garderoberna ska bort, mystapeter ska upp och massor av mysbelysning och viktigast av allt - en mysig, härlig fåtölj där jag kan sitta och bara lyssna på lugn musik, meditera eller vad jag behöver just då. Ett bra beslut som bara dök upp i huvudet på mig när jag släppte taget en stund.

Så planen:

- planera egentid

- gör om till mysrum

Det som också dök upp var att jag skulle behöva åka iväg en helg och vara med mig själv utan tv mm. En helg att läsa stora boken mm, att jobba med stegen och att meditera. Vet att det finns "tysta helger" på kloster mm men jag vet inte om det är det jag behöver. Jag får se, måste klura lite mer.... sen ska jag ju ha råd med - suck, pengar pengar.

En riktigt härlig sak är att jag har träffat en kompis. Vi ska åka på Gotlandskonventet tillsammans - hur kul blir inte det? I morgon ska vi på puben och käka o lyssna på musik o prata, prata...... och jag är inte orolig - jag kommer inte att dricka. Det är så skönt att ha en vän som gått igenom samma sak och som går igenom samma sak - att prata med - att skratta med - att förstå varandra osv. Härligt.....

Morgondagen innebär andligt möte - det ska bli underbart och mina 6 månader ska firas!!!

Nu ska jag faktiskt sköta om mig själv lite, måla naglarna, raka benen o fixa o dona lite - bara för min egen skull. Sen ska jag sova lite längre än 6 som det varit nu i flera veckor. Jag läste i någon bok att vi inte behöver så mycket sömn, att vi kan vakna tidigt och njuta av en tidig morgon. Det här gäller absolut inte mig har jag märkt. Jag blir megatjurig, stressig och bara allmänt nere om jag inte får sova ut ibland. Eller möjligtvis ta en liten "powernap" men det här kanske hänger ihop med att jag glömmer min egentid. Hur det nu än är så ska jag sova lite längre i morgon - lyxa till det lite..... ligga kvar i sängen i morgon bitti och bara vara en stund extra.

Herregud, jag skriver inte så ofta men när jag väl gör det så kommer det massor. Therapi det också...

Nu önskar jag alla en underbar helg med massor av värme och tillit

  kram

Det låter så lätt............

Lev i nuet, inte igår, inte i morgon utan NU. Jag har börjat fokusera på det här nu och inser att jag kan faktiskt inte minnas när jag verkligen levde och kände just nu, i denna sekund. Jag har alltid mått dåligt för något som hänt eller oroat mig för något som ska hända. Undra på att man blir lite knäpp   .

Har börjat med lite andningsövningar som jag plockar in då och då under en dag. Det är supersvårt för jag är van att rusa i väg för att inte hinna känna... När jag väl fokuserar på "nuet" så är jag ofta spänd, biter ihop käkarna, spänner musklerna osv - det här är skrämmande tycker jag för så här har jag alltså levt läääääääääänge så det sitter djupt inristat. Tills för 6 månaders sen har jag bedövat alla känslor och all stress med alkohol - enkel utväg - dödlig utväg. Nu ska jag alltså leva i nuet och känna känslorna och acceptera dem - puh! - snacka om utmaning. Men det är värt varenda liten sekund jag lägger ner.....

Förrut har det också varit så att jag alltid måste ha någon händelse inplanerad vare sig det var en resa eller något annat "kul". Sen har tankarna funnits där, precis vid den resan flera månader i förväg och inget annat har existerat. Nu kan jag faktiskt njuta av vardagens vackra och härliga händelser men samtidigt se fram emot t ex Gotlandskonventet i Juni.

Just det, andra saken jag jobbar med är POSITIVA TANKAR. Gud vad jag kan gotta ner mig i elände - omedvetet även det. Mycket är det som händer o sker utan att jag skänker det en tanke - men nu har jag börjat observera, tänka och notera - spännande är det. En terapeut sa att vi beroende älskar att må dåligt - vaaaaa?, sa jag -aldrig i livet. Nähänä.... nog är det väl ganska skönt att tycka synd om sig själv av olika anledningar - och gärna skylla måendet på någon annan stackare. Nädå, inte nu längre - nästan inte jämt i varje fall *s*. Läste en bok där det stog att man helt enkelt skulle byta ut de negativa tankarna mot positiva - det är INTE lätt alls. Det är väl samma där som med så mycket annat - hjärnan är van att tänka på ett sätt och hux flux vill jag att den ska göra något helt annat - det tar tid................

En mysko sak är att om någon frågar:

hur mår du?

* jag mår bra, topp!

* jag är lite nere, för det och det och det och det............... herregud utläggningarna kan vara oändliga. Men när jag svarar "jag mår bra" då kommer det inga förklaringar - bara en reflektion.

Nä nu ska jag kolla Solsidan och få skratta gott ett tag.....

  kärlek till alla!

En helt underbar dotter..............

på 7 år har jag.

Någon har sagt att "hon kan inte vara alkoholist - hon har ju barn att ta hand om". Ingenting kan vara mera fel - TYVÄRR!!!. Så fungerar det inte för en person med ett beroende (inte för mig i varje fall). Drogen kommer alltid först - alltid - alltid - alltid - utan undantag. Annars skulle jag väl ha slutat dricka för att jag älskar min dotter är det ingen tvekan om.

Hur som helst, i min nykterhet finns mycket skam/skuld för just detta - hur kunde jag låta min dotter gå igenom detta? Jag vet ju att jag inte kunde göra annat just då, att jag inte hade några alternativ eftersom jag var sjuk, att jag gjorde det bästa jag kunde just då. Men jag kan ändå ifrågasätta det tyst för mig själv, hur kunde jag?

I början av min nykterhet hade jag "tendenser" att överkompensera med att köpa saker till henne, att undvika konflikter och att undvika att säga nej. Det var något jag gjorde helt omedvetet som så många andra beteenden. Men jag kom på det och har till största delen slutat med det - även om jag glider tillbaka ibland.........

Nu har vi haft en underbar helg tillsammans utan några överkompenseringar ifrån min sida, vi har bara gjort roliga saker tillsammans.

Vad härligt det känns, det går inte att förklara. Min största känsla är

TACKSAMHET:

- att jag bad om hjälp när jag gjorde det så att jag får uppleva det här med min dotter

- att hon inte behöver stå ut med en trött och likgiltig mamma

- att jag kan vara ärlig och öppen med henne och framför allt VISA KÄNSLOR - att det är tillåtet att vara ledsen, glad, arg osv. Inga "vad grinar du för nu då?", "vad har du att vara så glad för?", "men sluta tjura". Många små simpla fraser som kan ställa till med sååååå......... mycket problem för henne i framtiden.

Så nu ser jag ljust på framtiden tillsammans med min älskade dotter. Jag känner mig stark o lugn och hoppas jag kan föra över det till henne så att vi båda kan leva i SINNESRO.

Livet känns underbart just nu, jag njuter av att vakna tidigt på morgonen med solen som strålar in i sovrummet. Jag är så himla glad och tacksam över de härliga vänner jag har både i och utanför gemenskapen. Visst kan jag fortfarande känna en längtan efter ett förhållande men jag tror och känner mer och mer att "det kommer när det ska komma".

Herregud, var det jag som sa det där "ler".

  kram