Jag är fortfarande lite ostabil, dvs jag känner inte SINNESRO.

Det känns som jag tappade så mycket förra veckan men egentligen handlar det väl mer om att jag måste ta lärdom av vad som hände.

Jag glömmer hela tiden att "klappa mig själv" på axeln när jag gör något bra - och tro det eller ej - det gör jag faktiskt ibland.

Förra veckan var mitt mående rent jäkligt men jag drack inte, jag kom på varför och jag gjorde mitt bästa för att förstå och ta mig ur det med hjälp av möten, stegarbete och min högre makt. Att det ska vara så lätt att gnälla över att jag mådde dåligt och fundera hur jag kunde låta det pågå istället för att faktiskt tänka på att jag fixade det och att det är en lärdom som bara kan göra mig starkare.

Svårt svårt......

Men jag skulle ju prata om orättvisor "ler".

När jag mår lite dåligt så kommer tankar som:

- varför kan inte jag vara som "alla" andra och dricka normalt

- jaha, nu ska jag inte kunna dricka ett glas vin till maten heller.....

- semester utan alkohol - yiiiipiiiii

osv osv

Värsta slaget av SJÄLVÖMKAN.

Tänk, bara tänk tanken om jag skulle ha en dödlig sjukdom - hur stort är problemet att inte kunna dricka alkohol - ganska bagatellartat skulle jag nog vilja säga.

Men de tankarna funkar inte alltid..... så är det bara ......

Om sanningen ska fram så lider jag inte så jäkla mycket av att inte dricka för för mig orsakade det endast en massa ångest o depressioner. Men visst, tankarna o självömkan kommer fram ibland.

Då är det bara att påminna sig:

ETT GLAS ÄR FÖR MYCKET OCH TUSEN ALDRIG NOG

Jag är faktiskt lycklig och känner då och då total sinnesro, men det känns jobbigt att inse att jag har massor kvar att jobba med.

Det fick jag om inte annat klart för mig förra veckan.

Men jag får väl ställa det i relation att jag endast varit nykter i

5 månader (22 feb).

Sen tycker jag ju faktiskt att det är spännande att lära känna mig själv med...... yrväder är vad jag är det.

Det blev mycket svammel idag märker jag, men jag skriver alltid det jag känner så det får vara så. Pratade förresten med min sponsor idag och det känns alltid toppen. Jag är så otroligt glad och tacksam för mina

5 veckor på behandling och att det introducerade mig till

12-stegsprogrammet, gemenskapen och allt vad det innebär. Utan det tror jag inte jag skulle kunna fira 5 månader snart.

TACKSAMHET!!!

Jo, vad skulle jag komma till. Min sponsor tipsade mig om GOTLANDSKONVENTET 2-5 Juni - låter superintressant !!!

(och jag har aldrig varit på Gotland).

Får kolla upp det lite nogrannare.

På lördag ska jag gå på restaurang för första gången sen jag blev nykter. Jag är i tryggt sällskap och det kommer att gå bra. Skulle det dra fram något slags sug så är det ju faktiskt bara att gå därifrån.

Men det känns ändå som ett ganska stort steg för mig för

restaurang = alkohol

i mitt tidigare liv.

Men nu kanske jag fakstiskt kan njuta av maten istället för drickat   

Nu är jag trött och ska krypa i säng och läsa lite.

Sänder en bön till min högre makt som ger mig

styrka, kraft & mod att fortsätta min resa

  kram

.......... inte världens roligaste ämne att skriva om men just nu så behöver och vill jag det.

När jag fick frågan om jag kände just skam så svarade jag "lite" - ack vad jag misstog mig IGEN............

Tänk vad lite jag vet om mig själv - men jag lär mig något nytt varje dag - och det för mig framåååååååååååååttttt......

Skuld och skam är två begrepp som ofta används för att beskriva samma fenomen. Dessa två begrepp skiljer sig åt en hel del om man tittar närmare på dem. Skuld, som yttrar sig i skuldkänslor hos personer, inträffar när man upplever att man har gjort någonting fel. Kanske tänker en person att ”åh jag borde inte ha sagt så där till henne/honom” och upplever därigenom skuldkänslor för någonting som personen har gjort genom en ren handling. Skuldkänslor är obehagliga men inte helt outhärdliga eftersom skulden har att göra med saker som man kunde ha gjort annorlunda.

Skam å andra sidan har inte så mycket med handlingar som man ångrar att göra. Skam har mer att göra med bilden man har av sig själv. När vi upplever skam så är ofta en publik inblandad, publiken kan bestå av verkliga människor som dömer oss eller så kan det handla om en publik som vi har inom oss, som dömer oss och som ger upphov till skamkänslor. När man känner skam så känner man sig exponerad för hela ens omgivning, man känner sig liten. Följden som skamkänslorna får är att man vill gå och gömma sig för andra och man vill försvinna från den situation som skapade skamkänslorna. Man känner sig värdelös när man utsätts för skam. Situationerna som skapar skammen är ofta situationer som har att göra med samspel med andra människor.

Problemet för mig och för många andra är hur vi reagerar när vi utsätts för en känsla av skam.

Det finns något som fint kallas SKAMKOMPASS där det finns fyra olika "taktiker" att använda sig av:

Slår på sig själv

Kvinnligt, ätstörningar, känner sig värdelös, offer, slår på sig själv, förminskar sig själv

Drar sig undan

Svårast att ta sig ur. Naturligast i skammen, vågar inte ta för sig, förstorar, baby

Avleda/undvika

Visar det jag vill, självcentrerad, vill inte känna, avstånd till andra, masker & charm, minimerar, intellektualiserar, förnekar, fixerar vid utseendet, droger, kriminalitet, stor stor smärta

Slå på andra

Matcho, manlig, vi-dom, döma, jag kränkt, agerar ut, stark ilska och hat, känner sig kränkt genom bristande respekt, ironi, högmod och arrogans.

Puh...... jag blir trött av att läsa detta. Jag kan väl ganska snabbt konstatera att jag oftast "använder" och det är:

• Dra sig undan
• Avleda/undvika

Så är det - GLASKLART.

Så nu vet jag hur jag reagerar på skamkänslor - återstår att ändra på detta   .

Inte lätt att ändra på beteenden som är djupt ingraverade sedan många år tillbaka. Men vem vill leva i en fas av lögner för det är ju det det är - allt för att dölja hur man egentligen känner.

Detta kan tydligen vara inpräntat sen barnsben, dvs att känslor inte är "tillåtna". Inte vet jag..........

Ha ha.... fick förresten tipset i kvinnogruppen att skriva en lapp med "DUGER" på spegeln - jag skrev med läppstift jag så varje gång jag kollar i spegeln så ser jag att JAG DUGER.

Nä nu orkar jag inte skriva och analysera mer för idag - tom i hjärnan. Måste prata lite med min sponsor om just SKAM för jag känner att jag behöver mer förståelse för detta fenomen.

Ha en superskön kväll !!!

  kram

1:a gånger jag gör en tacksamhetslista men jag känner att jag behöver göra det, jag har massor att vara tacksam för det vet jag ju....

1. att jag fick sova ut i morse och ta det bara lugnt
2. att jag har min älskade dotter och att jag känner en enorm kärlek när jag tänker på henne
3. att mina föräldrar alltid finns där för mig på alla sätt
4. att jag fick en oplanerad skogspromenad med hund som var överlycklig
5. att jag har en vän som betyder jättemycket och som alltid finns där för mig
6. att jag har mått bättre tack vare att jag hade styrkan och verktygen att ta mig ur ett dåligt mående
7. att jag börjat "ta hand om" mig själv
8. att jag har fått skratta idag även om det var ensam
9. att jag får gå till jobbet i morgon bitti och faktiskt se fram emot det för att jag trivs så bra
10. att jag har en aa-grupp som jag trivs så otroligt bra med och där jag känner mig trygg
11. att jag känner känslor fullt ut, positiva som negativa....

Herregud, vad gnäller jag över   .

Jag måste nog fortsätta med det här för det är mycket som händer under en dag och som jag är tacksam över fast jag inte tänker på det. Tacksamhet känns inte längre som om det handlar om materiella saker (så tänkte jag förrut), det har aldrig gjort mig lycklig.

Finns så mycket annat som är viktigare och som faktiskt får mig att må bra. Hoppas ni har massor av saker att vara tacksamma över också - tänk lite på det - speciellt när livet känns pest.

Och jag MÅSTE komma ihåg:

Jag kan bara ändra på mig själv - inte på andra !!!!!! (skitsvårt)

  kram

En rent helvetisk vecka.....................

är nu avklarad. En vecka med händelser runt omkring mig som väckte KÄNSLOR av olika slag - inte positiva dock.

Dessa känslor hade jag tidigare druckit på - lätt!. Herregud, då behöver man ju inte just käääännnnna.

Men så ser ju inte livet ut för mig i dag - jag dricker INTE och jag lever i mina känslor för jag vet att de går över.

Visst låter det fint och bra och helt enkelt topp?

Men den här veckan drog dessa känslor igång en hel bunt av karaktärsfel vilket jag så klart agerade på. Jag har varit egoistisk och velat att saker och ting ska gå enligt MIN VILJA - inte SKE DIN VILJA.

Nej nej.... jag bestämmer hur/vad/varför. Det hela påverkade min självkänsla vilket i sin tur drog igång mitt bekräftelsebehov på högsta växel. Kontrollbehovet ska man inte ens tala om - fullt ös med ett resultat av självömkan.

Sååå.......... jag har inte tagit mig till att reflektera eller ens försöka hitta tillbaka till mig själv, jag har kört på fullt ut och låtit mina karaktärsfel få härska i mitt liv.

Tills idag................

Naturligtvis så ville inte min kära egenvilja gå på möte - vem behöver ett möte mitt i all misär? Helt sjukt hur hjärnan kan spöka. Men, jag la min egenvilja åt sidan och gick på möte och fick träffa alla mina kära och härliga vänner som ger värme och stöttar. Jag fick dela om mitt mående, mina defekter, mina hemska beteenden mm och det var sköööööönt. De flesta beroenden känner igen sig i de här beteendena och bara det kan vara en tröst - jag är inte ensam !!!!

Jag får lyssna och ta del av andras liv och helheten av ett möte ger mig frid och får mig att "samla ihop mig själv" igen - vilken FANTASTISK MEDICIN. Jag måste skratta för det är så himla mysko att det faktiskt funkar..... hade någon sagt det åt mig för några månader sedan hade jag trott de var tokiga men för sjutton DET FUNGERAR !!!!

Det som är konstigt i allt det här är att jag tänker INTE på att dricka för att bedöva mina känslor och bara det är ett under i sig... ett jättestort under för det har jag gjort utan tvekan förrut - varför inte nu? Strunt detsamma, vad det än är så FUNGERAR DET JU! Gemenskapen fungerar för mig, jag trivs på mötena, jag mår bra av att dela med mig vare sig jag mår bra eller dåligt, tankar väcks av andras delningar och jag blir enormt motiverad av nykterheten i sig. Någon firar 5 års nykterhet, en annan 7 år - ett klart bevis på att jag gör rätt som går dit vad min egenvilja än säger.

Så nu känner jag tillit och betydligt större ro i mig själv. Herregud när jag kom till mötet hade jag hjärtklappning, var skakig och hade svettningar - haha... nästan som en bakfylla men se det var det ju inte - tack gode gud för det. Om 10 dagar firar jag 5 månader av nykterhet och det känns stort för mig - ett steg framåt i rätt riktning.

Nu ska jag ta hand om mig själv lite och bara må bra med mig själv.

  kram

Tycka om, känna värme och tillit...........

att det kan vara så himla fel (enligt de som vet).

Nykter i drygt 4 månader nu !!!!

Har gjort ALLT jag ska sedan dess och då menar jag verkligen ALLT.

Jag har gått på möten, jobbat i stegen, gått på eftervård, återvändarvecka osv.

De här sakerna gör att jag mår bra, de hjälper mig att "finna mig själv" igen och att jobba med de beteenden jag behöver för att behålla mitt tillfrisknande.

Jag gör allt detta fortfarande och ska börja jobba med steg 8 nu - inget jag på något vis ser fram emot men det gjorde jag ju inte med steg 4 heller - så det är bara att köra på.....

Har även börjat i en kvinnogrupp nu som är 3 timmar varje vecka i

8 veckor.

Vi är 4 "tjejer" & en terapeut som pratar och får föreläsningar om känslor så som ångest, skam & skuld mm. Ganska mycket är repetition sen min behandling men vem behöver inte en uppfräschare.

Men............

Jag har varit på min första dejt nu i fredags - har "hållt mig lugn" med det sen jag kom in på behandlingen.

Jag vet och har fått höra hundra tusen gånger att man inte ska ha något förhållande 1:a året av sin nykterhet.

Men jag tog beslutet att jag klarar av detta och att jag inte ska analysera sönder det hela.

Tillbaka till min dejt   ....

Supermysig kille som jag fortsatt träffa nu några dagar. Jag har berättat för honom om mitt beroende och han stannar ändå kvar. Jag har så klart fått frågan "är det ok om jag skulle gå ut med polarna och ta en öl nån gång?". Helt berättigad och det är ju hans beslut och inte mitt. Jag kan ju inte få hela världen att bli nykterister bara för att jag är det... icke.

Vi har skitkul tillsammans, vi skrattar och skämtar, vi pratar känslor och är helt öppna och ärliga vilket i sig är ett nytt beteende ifrån min sida. Men tro inte att jag inte får kämpa emot mina gamla "spöken": manipulation, oärlighet, kontroll, bekräftelsebehov etc etc. Jag känner att jag måste göra ett medvetet val hela tiden - att jag väljer att vara JAG - den riktiga och ärliga jag - inga spel tillåtna.

Och det här är inte lätt, speciellt inte att visa sig sårbar - herregud SÅRBARHET. Hur skulle det se ut om han såg att jag var ledsen eller att jag tycker mycket om honom....... brrrr....... Så hade det varit förrut - är fortfarande lite idag - men jag försöker lägga min egenvilja åt sidan och släppa taget och låta mina fina sidor komma fram i dagsljus. Jag är ju bara en människa och som människa har vi KÄNSLOR, massor av känslor som är underbara och fina och som vi ska kunna visa. Det är ett problem när man tryckt undan dem såååå himla länge, när det inte varit tillåtet att visa glädje, lycka, rädsla eller sorg t ex - vad är du så glad för? men ryck upp dig? kamma till dig? slutta hoppa o skutta! kunde du inte ha fixat det där?

listan skulle kunna göras oändlig !!!

Min stora utmaning nu är att hitta mig själv och inte falla tillbaka i det osunda utan att VÅGA....

Jag både vet och förstår att inleda ett förhållande just nu inte är det allra bästa för mig men jag låter det inte "ta över mitt liv" vilket jag har kunna gjort tidigare. Jag lever mitt liv, gör det jag ska, fortsätter jobba med mig själv............ sen får vi se..........

Jag går emot mina RÄDSLOR !!!!

En minnesanteckning åt mig själv:

Det händer att man blir förälskad för att man har problem som man inte orkar med. Man flyr in i en förälskelse och njuter av den iställer för att ordna upp sitt liv och lösa sina problem. Förälskelsen ger ett liknande rus som droger. Man får en förhöjd livskänsla och förälskelsen eller drogen blir det viktigaste i livet.

Medvetenhet är nog en stor grej i det hela, jag får inte bara glida med och tappa allt jag byggt upp och som jag måste fortsätta bygga på.

Jag måste sätta mitt tillfrisknande i första hand för det finns inte en kille på denna jord som är värd att jag kliver ut igen.

Men nu tänker jag njuta av mitt mående och tillåta mig själv att må bra!

Fortsättning följer......

  kram