Hemma igen......

efter en härlig långhelg på Gotland / Visby. Vi åkte i torsdags och kom hem i natt. Det var jag och tre vänner, en tjejkompis och två killkompisar som jag i och för sig inte kände så väl men som jag lärde känna under helgen.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om den här helgen men får nog begränsa mig lite. Vi bodde ca 3 km (på ett värdshus) ifrån skolan där alla möten hölls så vi hyrde cyklar och cyklade dit. På konventet var det möten i stort sett hela dagarna i olika klassrum, det var bara att välja ifrån smörgåsbordet. Jag gick bl a på *ta det lugnt, *en sak i taget och *självömkan. Det var mycket människor och alla åldrar var i stort sett representerade, det var en salig blandning skulle man nog kunna säga vilket var superkul. Jag var osäker på att dela men gjorde det ändå på *självömkan-mötet - ganska relevant för mig =).

Vi hade ett stormöte vid stranden vilket var helt fantastiskt. Flera hundra nyktra alkoholister som satt i en ring och delade. Sen sinnesrobönen mitt ute i naturen - en helt magisk känsla!!!

Sen var det en Sinnesrogudstjänst/midnatt i kyrkan i Visby som blandade sång av en härlig kör med livshistorier. När jag satt där kände jag sån enorm tacksamhet att få delta i denna gemenskap, det är en enorm känsla och kärleken emellan oss är så himla stor. Jag tackade gud att jag fick modet att be om hjälp för annars skulle jag aldrig ha fått uppleva det här.

Avslutningsmötet var i aulan och det var häftigt. Den som varit nykter längst hade 56 år och den som hade minst tid var 2 dagar.

Jag var på supe och dans och det var kul men det kom fram lite gamla spöken då som nog behövde komma fram. Känslor av osäkerhet, utanförskap och andra mycket obehagliga känslor kom fram. Jag orkar inte gå in på detaljer om just den kvällen utan vi kan bara säga att jag gjorde den ok men med viss möte. Men känslorna kommer ju allitid ikapp en, så är det ju. I morse mådde jag ok men när jag satt mig på altanen och drack kaffe kom ett känslosvall över mig som var långt ifrån positivt, jag mådde pyton helt enkelt.

Fick ha ett litet slagsmål med mig själv om att ringa in sponsor eller inte (som vanligt) men jag gjorde rätt och ringde. Jag grät lite och förklarade för henne att gamla händelser och tankar och känslor kom upp. Jag har alltid haft dålig självkänsla men bra självförtroende och det har hållit i sig. Och när jag är här i min trygghetszoon så mår jag bra och känner mig säker men kommer jag "utanför" så kommer all osäkerhet fram. Jag har alltid jämfört mig med andra som är mer utåtgående och spralliga och har fått för mig att jag är "tråkig". En stor anledning att dricka på det så det har jag nog gjort så länge jag minns. Jag kommer så väl ihåg när jag suttit på fester och känt mig "utanför" men när jag druckit så har jag i mina ögon blivit social och rolig. Jag har betett mig som folk har förväntat sig istället för att acceptera att jag är lite tyst o blyg och inte den spralliga typen - och detta har jag gjort ett likamedtecken med att vara tråkig. Gud vad jag har slagit på mig själv kan jag se nu. Jag har hela tiden jämfört mig med andra och gjort allt för att ändra på den jag är. Nu var jag på fest och jag drack inte och ingen annan och jag kände bara att jag inte dög som den jag är. Det här var faktiskt bra att upptäcka och komma underfund med - tack sponsor!!!

Nu kan jag jobba med att acceptera att jag är lite tyst och försiktig med nya människor där jag inte känner mig trygg. Jag ska inte jämföra mig med andra, jag är den jag är och jag är BRA!

När jag pratar med andra som bryr sig om mig så tycker de ju om mig precis som jag är - nu måste jag bara försöka tycka om mig också!!!

Utmaning!!!

Lättnaden att få reda på det här är enorm och jag gråter när jag skriver det här, det är sååå stort för mig och livslångt för det har förföljt mig i många många många år. Nu VET jag hur det står till och då kan jag ta tag i det. Kommer säkert att surra mer om det här längre fram men just nu känner jag att jag orkar inte mer.......

   kram kram