Hej alla,

Ja, just nu mår jag skit (tror det är första gången på länge).

Jaha, varför då kan man ju undra....

Av en anledning/händelse kom jag att tänka på en kille som jag bryskt bröt upp ett förhållande med när jag varit på behandling i typ 1 vecka. Vi träffades för några månader sedan och för att han bodde ca 12 mil bort så sågs vi endast på helgerna - när jag så klart hade druckit. Men han blev dökär och jag trodde jag var kär. Han gjorde ALLT för mig och är världens goaste men tyvärr så kom jag i min nykterhet fram till att jag inte är kär i honom. Jag bröt med honom och har inte hört något sedan dess vilket jag förstår.

Men idag började jag tänka på vad jag faktiskt utsatt honom för - en underbart snäll o go kille som ställde upp på mig i vått och torrt - t om när jag berättade om mitt beroende och att jag skulle in på behandling. Det känns så SKIT, vilken egoistisk skit jag är, att utnyttja någon på det viset - jag känner mig urursel helt enkelt och det gör ONT ONT ONT. Och... det hör till kritan att han var inte den första utan den andra som jag utnyttjat för mina egna behov. Just då tror jag att jag trott att jag varit kär men vem sjutton vet vad man känner när man är konstant full.

Nu mår jag skit för det här och är livrädd för framtiden. Jag har sagt STOPP med killar men hur länge håller det? Jag bara behövde få ur mig det här just nu och kommer att dela om det på nästa möte för det behöver jag. Fasiken vad tufft det ska vara ibland - men som tur är så vill jag inte dricka så lite choklad får hjälpa just nu. Inte bra - I know!

Puh, skönt att få det ur sig, tack för att ni lyssnar!

  kram