Frågor som kräver ärliga svar.....

I dag fick jag frågan 

"Har du druckit ???"

Svar: Nej

I mitt tidigare liv (dvs före behandlingen) skulle jag nog ha besvarat den frågan med typ:

- nej, det skulle jag ha berättat för dig i så fall, jag skulle ha bett om hjälp.

- nej, absolut inte - jag ljuger inte för dig

- nej, jag skulle aldrig utsätta någon för det igen

Allt REN BOLSHIT!

Det var mitt "gamla jag" som ljög och manipulerade och en massa andra härliga saker.  

Här känner jag: F.. VAD JAG HAR LÄRT MIG MYCKET PÅ VÄGEN !!!

Förrut hade jag blivit skitarg, förnärmad, förolämpad osv och med största sannolikhet druckit på det.

Självömkan = tror de det så kan jag lika väl dricka!

Jag skulle ha isolerat mig själv och suttit och tyckt synd om mig själv med resultat = dricka!.

NU känner jag exakt alla de känslorna som jag gjorde förrut men jag dricker inte på dem - jag delar med mig av dem, jag dyker in mitt i dem och känner dem även om det gör skitont. För jag vet att de kommer att gå över. Naturligtvis känner jag skam & skuld över vad jag gjort, det vore väl konstigt annars - men jag dricker inte på de känslorna längre och det känns BRAAAAAAAAAAA............

Men det är klart att det är skitjobbigt att höra, samtidigt har jag ju full förståelse för hur andra känner & tänker och att misstänksamheten finns där - konstigt vore det väl annars ju! Frågan kommer med största sannolikhet att dyka upp igen - jag kommer med största sannolikhet att må dåligt igen -

men jag kommer inte att dricka på att jag mår dåligt!!!

  kram