I dag har jag haft en fantastisk dag trots att mitt mående är lite upp och ner nu. Jag har varit med en superbra kompis på spa och bubblat och fått massage. Vi har pratat allvar och skrattar och bara haft det topp. När jag satt där i bubbelpoolen dök en tanke upp i mitt huvud.

Som aktiv så var jag på spa med en annan person och då var vi djupt besvikna att de inte serverade alkohol, typ champagne där, det förstörde typ alltihopa. Varför sitta där och bubbla utan något mysigt att dricka? Nu i efterhand kan jag inte för mitt liv fatta grejen men då föll det sig helt naturligt. Det är mycket som har förändrats inuti mig inser jag när jag får de här "backflashs". Eftersom vi den dagen på spa inte fick nå alkohol så gick vi ut och söp oss dyngfulla på kvällen i stället, det hade vi förtjänat - sjukt ha? men så var det då. Nu var jag supermega nöjd med att sitta där med någon jag bryr mig om och bara njuta o prata, vad mer kan man begära. Det går att leva utan alkohol och livet blir faktiskt bättre även om jag bara ser just den biten lite då och då än så länge.

Sen fick jag chansen att göra steg 9 med vännen jag var på spa med. Hon var med på min härliga lista över de jag känner att jag vill be om ursäkt och försöka gottgöra. Anledningen är hennes bröllopsfest. Jag drack innan jag gick på festen (så klart) och blev rätt så full även om hon nu inte märkte det. Jag ställde inte till med något eller så men för mig ligger det otroligt mycket skam i att bli bjuden på bröllop och bli full så man inte kommer ihåg mycket dagen efter. Hon tog det jättebra och vi pratade lite. Jag talade om att nu får hon minsann ha en ny bröllopsfest så jag kan "vara med" *s*. Nä hon är en god god härlig vän som alltid finns där för mig.

Tacksam för mina goa vänner idag!!!

  kram kram

Nu kommer våren och solen och vad smakar bättre än en stor kall öl!

Så har det ju sett ut varje vår i många, många, många år tilbaka..... I börjar med "normalt" drickande som senare eskalerade sakta men säkert. En helt perfekt ursäkt att dricka - jamen solen skiner ju och det är så himla gott med en stor stark att sitta och njuta av i solen.

Nutid ser helt annorlunda ut. Idag såg jag folk formligen rusa till pubarna i stan. Själv gick jag och köpte mitt bubbelvatten med smak av krusbär. Men vet du vad - det är så det ser ut idag - det finns inget alternativ för mig. Jag kan drömma mig tillbaka till när jag satt på uteserveringar och sakta drack en god öl, men vill jag verkligen se tillbaka på den senaste våren? Då var det mer hälla i sig ölen och att ta en öl fanns inte med på världskartan. En "normal" människa kan gå ut och ta 1 el 2 öl efter jobbet, den möjligheten finns inte för en alkoholist, hur gärna vi än skulle vilja att det fungerade.

Om jag skulle gå och sätta mig på en uteservering och manipulera mig själv att tro att "visst kan jag ta bara 2 öl" så är mitt liv kört. Alkohol för mig är lika med döden. En öl och det är kört, finns inte en minsta chans att det stannar vid en öl. Kanske kan jag just den kvällen stanna efter 2 öl, kanske skulle det funka 2 gånger, 3 gånger eller t om flera gånger. Men förr eller senare skulle jag sitta där igen, fast i mitt beroende och inte ha en chans att sluta fast jag så gärna vill. Viljan har INGENTING med det här att göra, det är en SJUKDOM, en DÖDLIG SJUKDOM. Dricker jag så dör jag (kanske inte nu men snart). Alkohol är för mig och alla andra alkoholister en ALLERGI - vi kan inte dricka - inte ens en droppe. De som inte vet annat kan säga "men en lättöl kan du väl ta". Nix, det går inte, det finns fortfarande alkohol i och alkohol = listig, falsk och stark. Beroendet går fram som en jäkla orkan i kropp, själ och ande.

Så vart vill jag komma med det här - jo visst skulle jag önska att jag kunde dricka som "vanligt" - men det kan jag inte - det kommer jag aldrig att kunna. Jag kan känna att det skulle vara mysigt och avslappnande men längre än så låter jag inte tanken gå. Jag behöver bara se tillbaka på vad som hänt och på konsekvenserna det skulle få för mig - det är motivation till att AVSTÅ DET FÖRSTA GLASET.

Nu kom jag på en annan sak. Tabletter, värktabletter.... är ju också stort NEJ NEJ. Då menar jag inte alvedon etc utan starkare grejer. Vi beroende (av vad man nu är beroende spelar ingen roll) kan inte få i oss något som är sinnespåverkande så att få lite morfin vid värk är bara att glömma. Jag genomled ett ryggskott för ett tag sen där läkaren såååå gärna ville ge mig morfintabletter mot smärtan - fick förklara att det går bara inte...... varför kan man ju fråga sig så klart. Vårt mål är att vara klara i sinnet, känna våra känslor, leva i våra känslor, finna sinnesro för att kunna hantera motgångar. En tablett el annat som är sinnespåverkande stänger av känslorna - lägger lite bomull på. Det är ju därför de flesta av oss dricker - för att vi inte orkar med eller kan hantera livet - vi bedövar oss. Tar vi då till något annat medel så är risken otroligt stor att vi fastnar där och att de i sin tur kan leda till att vi åker tillbaka till vår lilla kärlek alkoholen.

Alkoholkungen sover aldrig!

När jag först gick igenom avgiftning och sen behandling och erkände att jag var helt maktlös inför alkoholen och att jag förlorat kontrollen över mitt liv kändes det ganska naturligt. Jag hade insett det för länge sen. Sorgen som kom utav det här var jobbig som f_n för då insåg jag att jag ska leva ett liv utan alkohol. Hur kul skulle det kunna bli? Herregud, ibland inser jag hur mycket jag faktiskt utvecklats på dessa snart 7 månader. Idag ser jag på det på ett helt annat sätt. Alla aktiviteter el inte aktiviteter behöver INTE innehålla alkohol. Det går att njuta av livet - mer skulle jag vilja tillägga utan alkohol. Jag MÅR BRA! Alkoholen är inte centrum i mitt liv, jag kan njuta av dagen och allt dagen kan erbjuda med ett öppet sinne och med ödmjukhet och tillit. Jag börjar tycker lite mer om mig själv även om det fortfarande finns mycket skuld och skam kvar - men det löser sig - jag gör det jag ska och jag tar myrsteg framåt i rätt riktning. Allt med hjälp av kära vänner i AA, sponsor, min högre kraft och 12-stegsprogrammet. Herregud, hade aldrig trott detta skulle komma ifrån mig men så är det. Coolt.............

1:a veckan i maj ska jag tillbaka till behandlingshemmet på sk återvändarvecka. Jag vet att jag kommer att få dela med mig av mina erfarenheter till de nynyktra vilket ju är del av programmet och därmed mitt liv.

Steg 12

När vi, som en följd av dessa steg, själva hade haft ett inre uppvaknande försökte vi föra detta budskap vidare till andra alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Jag vet också att jag kommer att få tid att reflektera och att jobba vidare i stegen, att jag kommer att ha terapeuter i min närhet - helt enkelt att jag får jobba med mig själv för att uppnå sinnesro och en massa annat som är viktigt för mig.

I morgon ska jag gå på spa och få massage och bubbla med en kär vän som varit med mig på min resa men som ändå står kvar. Sen ska jag och en helt ny vän i AA umgås och det brukar bli mycket tjejsnack, beroendesnack och massor av goa skratt. Tacksamhet för de kära vänner jag har runt mig som stöttar mig.

  kram och kärlek

Är man en alkoholist så blir man mer (mycket mer) än bakis som andra icke alkoholister blir. Att vakna på natten badande i svett hör till vanligheterna och då menar jag att sängen och sängkläder är dyngsura. Att skakande ta sig upp ur sängen och hoppas till gud att det finns någon alkohol kvar i huset hör också till vanligheterna. Då pratar jag inte små lätta skakningar som man kan få vid en bakfylla, nej här pratar vi rejäla skakningar som ökar och ökar och eskalerar ju längre tid som går tills vi får våran älskade drog i kroppen.

Känslan att gå till närmaste mack eller närköp och handla folköl (fortfarande skakande) är fruktansvärd skam men det finns inget alternativ. Måste få stopp på abstinensen. Hjärtklappningen kommer som ett brev på posten, hjärtat som pumpar för allt vad det är värt för att orka.

Att när man handlar alltid handla något extra för att det ska se ut som ölen bara är något extra hör till. Eller att låtsas prata i mobilen med någon som naturligtvis säger till oss att köpa ett sexpack eller två.

Hör ni hur otroligt sjukt det här är, det är en person som är allvarligt sjuk i ett långt gånget beroende som beter sig så här. I det här stadiet och om det gått så här långt så finns det knappast någon chans att kunna sluta dricka själv. Kroppen är så skadad och så beroende att hjälp behövs, men att komma dit och inse detta är en otroligt jobbig process för en person som är beroende. Då är det lättare att stå ut med skammen att handla de där ölen och att få känna lättnaden i kroppen när den får det den behöver. Att halsa i sig 1-2 öl för att bli av med abstinensen och känna hur kroppen kopplar av och blir "normal". I det här stadiet dricker inte alkoholisten för att bli lycklig eller något annat, han/hon dricker för att överleva.

Tänk hur många gånger en alkoholist tänkt att nu ska jag dra ner, dricka en svagare dryck osv. Försöka minska ner för att klara av jobbet på måndagen, men det blir svårare och svårare att minska för kroppen behöver mer och mer. När jag första gången på behandlingen hörde att alla beroenden (om man nu inte gör något åt det) slutar med död eller dårhus, jag fattade inte vad de menade. Nu fattar jag.... det blir värre och värre, kroppen behöver som sagt mer och mer och mer och mer. Till slut tar orken i kropp eller själ eller båda delarna slut och då menar jag verkligen slut.

Tacksamheten att jag bad om hjälp när jag gjorde det är stor likaväl som tacksamheten att jag fick hjälp när jag bad om det annars vet jag inte vart jag varit idag.

  kram och kärlek.....

Det här hittade jag i Torrdockans blogg och jag tyckte bara det var så himla talande:

Hur mycket ska man orka med egentligen?

Hur många prövningar ska man behöva gå igenom?

Vad är syftet med allt detta?

Just nu känns allt bara jobbigt och det har med det kära ämnet pengar att göra. Allt verkar gå emot mig nu, så känns det verkligen.

Bilen går sönder, betala tillbaka på skatten, skyhöga elräkningar osv osv. Jag får det bara inte att gå ihop hur mycket jag än försöker.

Det är helt enkelt skitjobbigt.

Men..... jag har inga funderingar på att dricka och det är ju i sig en stor skillnad mot förrut för det här hade varit en absolut perfekt anledning att "dränka mina sorger". Men jag väljer att inte göra det, men det innebär inte att jag mår bra. Det ligger ett orosfrö i mig hela hela tiden, från jag vaknar tills jag somnar. Det här vet jag ju att det hör till livet, men det gör ju inte det hela lättare.

Jag har väl varit lyckligt lottad tidigare som inte behövt bry mig så mycket om pengar, jag har haft så jag klarat mig bra. Men under min aktiva tid slarvade jag bort en massa pengar - inte bokstavligt men ändå, jag slösade, dränkte mina sorger även i shoppingens blomstrande värld. Många jag har hört som har druckit el drogat har massor av skulder hos fogden och jag är otroligt tacksam att jag inte har det men däremot lyckades jag slösa bort en större förmögenhet i mina ögon sett.

Det finns så mycket jag skulle vilja/behöva göra känns det som, kanske är det bara inbillning, jag vet inte. En nära kompis vill åka på en halvdags spa och bara umgås och må bra i helgen, hur f_n ska jag ha råd med det, bilskrället ska ju in på verkstan. Jag skulle såååå behöva komma ifrån alla krav en stund, bara en liten paus men det går inte. Visst, jag kan gå på en skogspromenad men det är inte vad jag VILL.

Är det bara självömkan? Det känns inte så, jag är bara så ledsen och det känns så jobbigt just nu. Det måste väl också vara tillåtet? Vet varken ut eller in.... och jag kan ju inte direkt ringa min sponsor och gnälla över pengar - det skulle ju se ut det.

Försöker få ihop det här med återvändarvecka till Hudik men får inget svar av chefen, försöker få igång eftervård, inget svar av chefen. I morgon måste jag frååååååååga vad som händer. Det här är viktigt för mig, det är de bitarna som hjälper mig i mitt tillfrisknande. Jag får bara inte glömma bort och slarva med mig själv, jag vet ju att det är livsfarligt för mig.

Kort och gott - DET ÄR JOBBIGT NU!!!!!

   kram

Steg 8 = någorlunda färdigt - kommer säkert att fyllas på med tiden men är som jag känner just idag färdig. En lista som visar då visar de personer jag har varit oärlig, egoistisk, hänsynslös osv mot i min onykterhet.

Steg 9 = det är här det bara är att svälja stoltheten...... inte lätt - inte lätt på något vis för stolthet har jag GOTT OM. Men för att kunna gottgöra de jag skadat och gå vidare måste detta göras för min egen skull. Ligger så mycket skam och skuld där så det finns inte.

Chefen var den första där tillfälle helt oplanerat dök upp, många tårar från båda håll, återblickar men framför allt FRAMTIDSTRO även det ifrån båda håll. Hon sa helt sonika att hon absolut förlåter mig, att hon förstår och att hon är överlycklig att se att jag är där jag är idag. Underbar känsla kära människa som gett mig så mycket och som jag har så mycket respekt och kärlek för.

Resultatet av den här ursäkten/gottgörelsen kan så klart bli olika och det måste jag vara förberedd på. Alla kan inte förstå.... men jag måste se tillbaka på vad jag gjort och be ärligt om ursäkt för mitt beteende för att kunna gå vidare.

Min sponsor får ständigt påminna mig om att jag ska klappa mig själv på axeln när jag gör något som för mig framåt i mitt tillfrisknande - tyvärr så glömmer jag så himla lätt bort det och ser det negativa. Det för bara med sig dåligt mående och självömkan..... Måste, måste komma ihåg att jag faktiskt gör det jag ska även om det ofta går emot min egenvilja. En egenvilja som aldrig fört något gott med sig förr så varför skulle den göra det nu?

En annan sak som hände just idag är att ett X kontaktade mig (han bor typ 10 mil härifrån). Han frågade om han kunde komma över i kväll och hur lätt hade det inte varit att säga JA. För att jag fortfarande bryr mig om honom, för att vi har skitkul tillsammans osv osv. MEN och jättestort MEN - han har ett förhållande och där fick jag verkligen lägga min egenvilja åt sidan och säga tack men nej tack. Hade varit så jäkla enkelt för då hade jag sluppit vara ensam i kväll och fått någon att mysa med. Men hur hade jag mått i morgon - absolut SKIT skulle jag gissa. Så jag gjorde som jag ska göra för att behålla mitt förstånd - jag sa NEJ.

Herregud, mycket nu. Pengar är ett megastort problem i mitt liv just nu. Elräkning efter elräkning som totalkraschar min stackars ekonomi. Kan jag behålla mitt hus? Vad f_n ska jag göra? Jag och min dotter älskar ju vårt lilla goa hus. Men jag tjänar inte direkt en förmögenhet.

Som sagt, mycke nu - men jag är nykter   .

Var på andligt möte idag som vanligt, bara älskar dessa möten. Många kära vänner kommer varje lördag och värmen och kärleken är enorm. Jag är ofta stressad när jag kommer till ett möte men lugn när jag går därifrån - det fungerar !!!

Jag tror aldrig jag skulle kunna förklara för någon "icke-beroende" vad ett möte innebär för mig och många många andra.... en omöjlighet. Jag antar att det är där andligheten och kärleken kommer in. Skulle vara spännande att ta med någon på ett öppet möte någon gång få se hur de reagerar.

Det är mycket nu men jag tar mig framåt sakta sakta med försiktiga steg..... och jag mår ganska ok - 10 miljoner gånger bättre än om jag skulle dricka det är då säkert.

Nu är det snart sängdags

  kramar & kärlek

VÄNSKAP

I dag fick jag en riktig aha-upplevelse.

För ett litet tag sedan träffade jag en tjej på ett aa-möte och vi "klickade" direkt (som vänner dvs).

Hon har givit mig mod att gå till puben nykter och det var ett stort steg för mig framåt i min nykterhet.

Vi var i lördags på bio och hon visade mig ett underbart café i stan.

I dag har vi varit på relax hela dagen och bara haft det bra och pratat en hel massa.

Det låter ju bra tänker ni.

Jag har nyligen läst Kay Pollacks bok "möten" där det står att varenda person vi möter är utskickade med ett speciellt syfte och det köper jag nu.

Jag kom på i morse att min nya vän visar mig att man kan leva, vara lycklig och ha roligt som nykter. Jag kan nu efteråt se att jag isolerat mig lite och ägnat mig åt lite självömkan... När jag var aktiv så ingick ju alkohol i i stort sett alla aktiviteter jag pysslade med. Fanns alltid en orsak/anledning att dricka. Hux flux väljer jag att inte dricka mer och då blir det blankt i min hjärna - vad sjutton ska man göra nu? Det här fattade jag först i morse tyvärr men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Min vän är alltså utsänd för att visa mig/lära mig att livet utan alkohol är fantastiskt och att det finns så många olika saker man kan göra som är som medicin för kropp & själ.

Jag ville bara dela med mig av detta för det är en stor upplevelse för mig som betyder jättemycket.

Ett uppvaknande kan man nog kalla det.

I kväll ska vi på aa-möte tillsammans - så mycket roligare att göra det tillsammans med någon. Det roliga är att hon också tycker att det är toppen att vi träffats och hon är glad att hon har någon att prata med som förstår.............. och visst är det så himla mycket att prata öppet med någon som har samma sjukdom.

Jag har egentligen så mycket mer att berätta om men jag orkar inte just nu - är lite slapp efter relaxen.. positiv slapphet....

Måste bara lägga till - FATTA HUR SKÖNT DET ÄR ATT VAKNA NYKTER VARJE MORGON....

Jag stannar där =)...

  kram

6 månaders nykterhet !!!!

tiden går verkligen fort, jag kan inte fatta det - ett halvt år och jag har inte druckit en droppe alkohol.

Det känns helt fantastiskt och det känns fantastiskt att jag inte saknar alkoholen på det sätt som jag hade trott. Visst skulle det ibland vara skönt att "dämpa" vissa känslor som kommer men det alternativet har jag strukit ur mitt liv. Jag får allt leva i känslorna som alla andra. Den stora skillnaden är hur jag beter mig när jag är ledsen, glad, arg mm. Jag kan ganska snabbt konstatera att en helt ofarlig medicin som hjälper är att PRATA med vänner, sponsor eller på möten, att öppna mig, att kunna erkänna mina brister, att kunna tala om att jag faktiskt mår dåligt - och det är tillåtet och andra förstår och stödjer och hjälper. Det är ett jättekliv men gud vad skönt det är.

Nu är det inte alltid så, ibland kryper jag ihop och hamnar i självömkan vilket medför isolering = LIVSFARLIGT för mig och alla andra med ett beroende. Att sitta hemma och må dåligt (vad det än beror på) och älta och älta och diskutera med mig själv är inte en lösning. Att börja analysera varför, varför och mera varför hjälper mig inte.

Att däremot ta ansvar för känslorna och göra något åt dem - det hjälper!

Det har varit en jobbig vecka och jag skulle kunna rabbla upp en lång lista med anledningar. Men idag när jag för första gången på hela veckan satt mig ner och bara var med mig själv insåg jag snabbt att det är det som har fattats. Jag har åter igen glömt bort mig själv - inte tagit hand om mig själv. Det här har blivit ett jäkla mönster - jag glömmer och jag ignorerar och nonchalerar mina behov att "vara med mig själv", att meditera, att reflektera osv. Då kommer mitt dåliga mående som ett brev på posten och jag fattar ingenting. Jag måste verkligen fixa en rutin som ger mig en kort stund varje dag som jag ägnar åt moi. Jag har en plan...... jag har ett litet litet rum som i stort sett består av två garderober och som jag inte vetat vad jag skulle göra av.

Det ska bli ett JEANETTE "ta hand om sig själv" rum   .

Garderoberna ska bort, mystapeter ska upp och massor av mysbelysning och viktigast av allt - en mysig, härlig fåtölj där jag kan sitta och bara lyssna på lugn musik, meditera eller vad jag behöver just då. Ett bra beslut som bara dök upp i huvudet på mig när jag släppte taget en stund.

Så planen:

- planera egentid

- gör om till mysrum

Det som också dök upp var att jag skulle behöva åka iväg en helg och vara med mig själv utan tv mm. En helg att läsa stora boken mm, att jobba med stegen och att meditera. Vet att det finns "tysta helger" på kloster mm men jag vet inte om det är det jag behöver. Jag får se, måste klura lite mer.... sen ska jag ju ha råd med - suck, pengar pengar.

En riktigt härlig sak är att jag har träffat en kompis. Vi ska åka på Gotlandskonventet tillsammans - hur kul blir inte det? I morgon ska vi på puben och käka o lyssna på musik o prata, prata...... och jag är inte orolig - jag kommer inte att dricka. Det är så skönt att ha en vän som gått igenom samma sak och som går igenom samma sak - att prata med - att skratta med - att förstå varandra osv. Härligt.....

Morgondagen innebär andligt möte - det ska bli underbart och mina 6 månader ska firas!!!

Nu ska jag faktiskt sköta om mig själv lite, måla naglarna, raka benen o fixa o dona lite - bara för min egen skull. Sen ska jag sova lite längre än 6 som det varit nu i flera veckor. Jag läste i någon bok att vi inte behöver så mycket sömn, att vi kan vakna tidigt och njuta av en tidig morgon. Det här gäller absolut inte mig har jag märkt. Jag blir megatjurig, stressig och bara allmänt nere om jag inte får sova ut ibland. Eller möjligtvis ta en liten "powernap" men det här kanske hänger ihop med att jag glömmer min egentid. Hur det nu än är så ska jag sova lite längre i morgon - lyxa till det lite..... ligga kvar i sängen i morgon bitti och bara vara en stund extra.

Herregud, jag skriver inte så ofta men när jag väl gör det så kommer det massor. Therapi det också...

Nu önskar jag alla en underbar helg med massor av värme och tillit

  kram