Tycka om, känna värme och tillit...........

att det kan vara så himla fel (enligt de som vet).

Nykter i drygt 4 månader nu !!!!

Har gjort ALLT jag ska sedan dess och då menar jag verkligen ALLT.

Jag har gått på möten, jobbat i stegen, gått på eftervård, återvändarvecka osv.

De här sakerna gör att jag mår bra, de hjälper mig att "finna mig själv" igen och att jobba med de beteenden jag behöver för att behålla mitt tillfrisknande.

Jag gör allt detta fortfarande och ska börja jobba med steg 8 nu - inget jag på något vis ser fram emot men det gjorde jag ju inte med steg 4 heller - så det är bara att köra på.....

Har även börjat i en kvinnogrupp nu som är 3 timmar varje vecka i

8 veckor.

Vi är 4 "tjejer" & en terapeut som pratar och får föreläsningar om känslor så som ångest, skam & skuld mm. Ganska mycket är repetition sen min behandling men vem behöver inte en uppfräschare.

Men............

Jag har varit på min första dejt nu i fredags - har "hållt mig lugn" med det sen jag kom in på behandlingen.

Jag vet och har fått höra hundra tusen gånger att man inte ska ha något förhållande 1:a året av sin nykterhet.

Men jag tog beslutet att jag klarar av detta och att jag inte ska analysera sönder det hela.

Tillbaka till min dejt   ....

Supermysig kille som jag fortsatt träffa nu några dagar. Jag har berättat för honom om mitt beroende och han stannar ändå kvar. Jag har så klart fått frågan "är det ok om jag skulle gå ut med polarna och ta en öl nån gång?". Helt berättigad och det är ju hans beslut och inte mitt. Jag kan ju inte få hela världen att bli nykterister bara för att jag är det... icke.

Vi har skitkul tillsammans, vi skrattar och skämtar, vi pratar känslor och är helt öppna och ärliga vilket i sig är ett nytt beteende ifrån min sida. Men tro inte att jag inte får kämpa emot mina gamla "spöken": manipulation, oärlighet, kontroll, bekräftelsebehov etc etc. Jag känner att jag måste göra ett medvetet val hela tiden - att jag väljer att vara JAG - den riktiga och ärliga jag - inga spel tillåtna.

Och det här är inte lätt, speciellt inte att visa sig sårbar - herregud SÅRBARHET. Hur skulle det se ut om han såg att jag var ledsen eller att jag tycker mycket om honom....... brrrr....... Så hade det varit förrut - är fortfarande lite idag - men jag försöker lägga min egenvilja åt sidan och släppa taget och låta mina fina sidor komma fram i dagsljus. Jag är ju bara en människa och som människa har vi KÄNSLOR, massor av känslor som är underbara och fina och som vi ska kunna visa. Det är ett problem när man tryckt undan dem såååå himla länge, när det inte varit tillåtet att visa glädje, lycka, rädsla eller sorg t ex - vad är du så glad för? men ryck upp dig? kamma till dig? slutta hoppa o skutta! kunde du inte ha fixat det där?

listan skulle kunna göras oändlig !!!

Min stora utmaning nu är att hitta mig själv och inte falla tillbaka i det osunda utan att VÅGA....

Jag både vet och förstår att inleda ett förhållande just nu inte är det allra bästa för mig men jag låter det inte "ta över mitt liv" vilket jag har kunna gjort tidigare. Jag lever mitt liv, gör det jag ska, fortsätter jobba med mig själv............ sen får vi se..........

Jag går emot mina RÄDSLOR !!!!

En minnesanteckning åt mig själv:

Det händer att man blir förälskad för att man har problem som man inte orkar med. Man flyr in i en förälskelse och njuter av den iställer för att ordna upp sitt liv och lösa sina problem. Förälskelsen ger ett liknande rus som droger. Man får en förhöjd livskänsla och förälskelsen eller drogen blir det viktigaste i livet.

Medvetenhet är nog en stor grej i det hela, jag får inte bara glida med och tappa allt jag byggt upp och som jag måste fortsätta bygga på.

Jag måste sätta mitt tillfrisknande i första hand för det finns inte en kille på denna jord som är värd att jag kliver ut igen.

Men nu tänker jag njuta av mitt mående och tillåta mig själv att må bra!

Fortsättning följer......

  kram 

Jaa, vad ska man säga. Jag blev förberedd på behandlingen om att folk kommer att reagera mycket olika på min nykterhet - och det har ju hänt - men majoriteten har varit glada, positiva och otroligt stöttande.

Dessa vänner mfl kan och vill umgås med mig utan alkohol i bilden.

Sen finns det undantagsfall som jag väl i och för sig borde ha kunnat räkna ut ifrån början (ingen bitterhet här inte).

Det här är en prövning för mig att en del väljer alkoholen

före/istället för mig.

Att de inte har tid/lust att umgås med mig för att dricka är viktigare.

Jag är fullt medveten om att DET ÄR DERAS VAL och att JAG HAR GJORT MITT VAL. Men lik f_n så gör det ONT, jag blir både ledsen och arg. Men jag har ju varit där själv så.............. dömma kan jag ju inte göra men känslor får jag lov att känna.

Men....... här börjar prövningen för dessa känslor som väcks inom mig har tidigare dragit igång alla mina destruktiva beteenden så som egoism, hänsynslöshet, rädsla och oärlighet.

Och det FÅR JAG INTE tillåta nu, men fasiken vad svårt det är  . Jag vill vill vill skicka små ondskefulla pikar, t ex "tur att jag är så jäkla betydelsefull då" etc etc för att få personen att få dåligt samvete och må dåligt - lika dåligt som jag själv gör.

Men ICKE SA NICKE - nu kan jag stoppa det här och det känns ändå ganska skönt för det lugnar ner mig i slutänden.

Jag mår ju inte bra av att jag låter mina små EGO-grejer accelerera - kanske några sekunder - men sen får jag dåligt samvete.

 Så, jag la ner....... inga pikar    och det funkade faktiskt - jag coolade ner och tog hand om mitt eget mående och mitt eget handlanden. Sen kan jag inte göra något åt deras handlande, men åsikter om det kan jag ha - och tro mig, det har jag.  

Kloka ord från min sponsor: Det är lätt att vara oegoistisk, ärlig, hänsynsfull etc när dagarna rullar på utan motgångar men det är inte alls lätt när man stöter på motgångar & svårigheter. Amen.

  kram

Alkoholismen är som ett välsignat tillstånd,

just därför att alkoholisten tvingas leva utan berusning.

Aff skaffa sig kraften att leva och njuta av livet spik nykter är det underbaraste av allt.

Förstår du ynnesten att vara alkoholist?

Gud har satt sitt finger just på mig och sagt:

"Du ska inte tåla sprit.

Dig förväntar jag mig mer av. Du ska leva det här livet nykter.

Just dig ska jag skaka om med verkligheten i livet.

Just du ska inte komma undan, NO MORE DRINKS

Jag ska ge dig en utväg: döden

Men du kommer att välja: livet

och just du ska klara av att leva det här livet utan att dricka."

- Ulf Lundell

De tolv stegen..........

en spännande, jobbig och krävande resa att ta sig igenom

I dag har jag lämnat över min sista Steg 4 lista (sexuella relationer) och det känns topp........

Steg 4 :

Vi företog en genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan 

Steg 5:

Vi erkände inför Gud, oss själva och en medmänniska alla våra fel och brister och innebörden av dem

Steg 6:

Vi var helt och hållet beredda att låta Gud avlägsna alla dessa karaktärsfel.

Steg 7:

Vi bad ödmjukt Honom att avlägsna våra brister

Så nu är Steg 8 nästa utmaning för mig:

Vi gjorde upp en förteckning över alla de personer vi skadat och var beredda att gottgöra dem alla.

Men det är bara att köra på, nu är jag extremt medveten om mina karaktärsfel och har möjlighet att göra på ett nytt sätt - Gör om - Gör rätt. Det här kommer nog inte att ske i en handvänning men det känns skönt att ha lite "koll på läget".

  kram

Måste säga att jag mår si så där.......

Jag vet inte om det är PAA eller om det är känslorna som snurrar runt efter återvändarveckan. Vet helt enkelt inte, det enda jag vet är att jag inte mår riktigt ok, känner mig allmänt orolig. Pratade med min sponsor igår och det kändes skönt som vanligt. Sen var jag tillbaka på jobbet idag och det gick bra - så inga problem där. Pratade en hel del med chefen om hur förra veckan var och jag berättade helt ärligt hur det varit - dvs väldigt känslomässigt.

Men jag är inte som jag kan vara, jag känner av väldigt hur folk runt mig mår och inbillar mig en massa dumheter. Typiska flyktgrejor för att slippa ta hand om mina egna känslor.....

Jag får helt enkelt göra som de säger - leva i känslorna - de går över. Jaja, men det är skitjobbigt - är väl inte direkt van att känna så mycket, har ju dövat med båda alkohol och antidepressiva så......... inte så konstigt att det blir drygt när jag inte har något att döva med - självvalt dock och helt rätt val det vet jag ju, men gnälla är skönt ibland.

Idag har jag till o med varit lite skakig, inte så det syns, men det känns - skitäckligt när det kommer men det måsta ha med PAA att göra... så bara att stå ut där med. Tålamod (som just inte är min starka sida), mera tålamod..........

Nästa onsdag ska jag lämna över sista listan från steg 4 - sexuella relationer - blir spännande!

I morgon ska jag först ta blodprover sen ska vi ha möte på skolan för min dotter och jag har tänkt berätta för lärare o specialpedagoger då för jag vill inte dölja det här längre och det känns som om jag är stark nog nu. Hmmm.... är kanske inte så konstigt att jag är lite orolig just nu - glömmer lätt bort att det är rätt mycket som händer i livet.

Kom precis på att allt det här har jag "sprungit ifrån" förrut - jobbiga situationer dvs - ett glas vin lättade ju det mesta - för stunden - sen blev det 1000 ggr värre. Så egentligen är det väl bara positivt och sunt att känna.............. även om det inte alltid känns så...................

Sen vill jag gå på ett möte i "min" grupp. Har ju sprungit på massor av möten i Hudik men nu vill jag tillbaka där jag hör hemma.

   kram

Hej alla,

Ja nu har jag varit på min första återvändarvecka till behandlingshemmet. Jag kan inte skriva så mycket om det så klart för jag vill absolut inte lämna ut någon, men det väckte mycket känslor i mig - både positiva och negativa.

När jag kom så var det underbart att träffa alla tjejerna jag gjort primären med, de var nu i halvvägshus el utsluss. Fick ett härligt välkomnande och jag fick sova i min "gamla" säng.

Men veckan innehöll en hel massa negativa saker och turbulens som inte hade med mig personligen att göra men som påverkade mig ändå så klart. Men jag fick med mig massor av ny kunskap och en medvetenhet om saker som jag måste ta itu med eller rättare sagt saker som jag måste låta komma till mig.

Inte styra för mycket.........

Efter ett par dagar kom tanken till mig om min dotter, jag har inte bearbetat vad hon fått utstå överhuvud taget. Jag har omedvetet förträngt det men nu var det dags. Det fanns så klart en mening med det, nu hade jag kraft att hantera det och samtidigt hade jag massor av värme, kärlek och kunskap runt mig.

Gissa om jag fick lägga egenviljan åt sidan när jag började tänka på detta. Hjärnan blev helt blank - jag blir lika förvånad varje gång som jag får "kämpa" mot min starka egenvilja. Vad som är positivt är ändock att jag oftast gör tvärs emot och det känns bra.

Jag satt mig med ett papper o en penna och skrev vad som föll mig in, vad som har hänt, hur det påverkat mig, hur jag tror det påverkat henne, hur jag vill att framtiden ska se ut, hur jag ska bete mig för att vara den mamma jag vill vara. Just nu så överkompenserar jag känner jag, mycket materiellt vilket är helt galet - tänker man då på min problematik med just shopping så blir det helt enkelt INTE BRA.

Så det finns att jobba på........... bara att kämpa på............

Jag känner att jag har väldigt svårt att bara lämna över "ske din vilja" typ. Men jag vet om det så jag kan göra något åt det.

Hur som haver, det här var tungt, skittungt rent ut sagt och det ligger med mig nu och tar mycket av min energi och jag grubblar och funderar. Men jag pratar också vilket känns topp, att det kan vara så himla skönt att öppna sig helt för en annan människa som lyssnar, förstår och som kan ge feedback och få mig att se saker ur en annan synvinkel.

Summering är väl att jag trodde återvändarveckan skulle bli vila och lugn & ro. Det blev den INTE, inte alls men den gav mycket mycket det vet jag och nu får jag släppa och låta resten komma en sak i taget.

Just nu är jag så himla glad och tacksam över att få vara hemma i min trygghet med min familj, mina vänner, min sponsor och min grupp. De är så himla viktiga för mig i mitt tillfrisknande och så klart i allt annat.

Kineserna anser att vattnet är det mäktigaste av elementen eftersom det inte gör något motstånd. Stora stenar kan det nöta ner och svepa med sig.

Jag har varit nykter & drogfri idag, jag lägger mig nykter & drogfri för min egen skull och det känns bra.

Nu ska jag bara vara en stund   

   kram

God fortsättning på det nya året allihopa...........  

*********

På nyårsafton gjorde jag 5:e steget med min sponsor.

Hur kändes det då?

Faktiskt helt ok måste jag säga, det var på något underligt sätt skönt att öppna upp och erkänna mina "karaktärsdefekter".

Jag var ganska medveten om dem innan så det gjorde inte så ont men det är klart som sjutton att det är jobbigt att berätta för någon att man är egoistisk, oärlig, hänsynslös och gör saken för egen vinnings skull. Men..... jag är ju inte den enda i denna värld som har dessa små defekter. Och jag måste försöka ändra dessa så gott jag kan och det börjar ju med att fundera ut hur jag fungerar/reagerar, observera när det händer och göra annorlunda.

Jag tror en stor utmaning för mig är att jag VILL att andra ska göra på mitt sätt, enligt mina förväntningar............ och det går ju helt enkelt inte och när det inte gör det så sätter karusellen i gång. Jag måste lära mig acceptera att alla har dessa defekter och komma ihåg att jag inte kan förändra personen i fråga utan jag kan bara förändra mig och hur jag reagerar på det personen säger el gör.

Jag har också problem att lägga egenviljan åt sidan och att istället ha en tro på att det blir rätt ändå även om jag inte är där och styr och ställer för det har ju inte funkat så himla bra tidigare.....

Drygt 3 månader ren - jaha, så dyker PAA (Post Akuta Abstinens) så klart upp, fattade absolut ingenting först när jag började få svettningar på nätterna (som en "avtändning" typ) och jag är så himla snurrig, glömmer ALLT och då menar jag verkligen nästan allt. Var jag lägger saker, vad jag ska göra, oj, har jag borstat tänderna?, står på övervåningen som ett frågetecken, vad ska jag här o göra?. Dagarna är fulla av sånt tok men jag måste skratta åt mig själv för det är heltsjukt........ och som allt annat - det går över.

Det har varit en jobbig vecka rent mentalt pga olika incidenter och nu ska det bli skitskönt rent ut sagt att åka på återvändarvecka i morgon. Även om det nu inte är någon semester - långt därifrån - så får jag en vecka att fokusera och jobba med mig själv och jag har terapeuter runt mig som kan hjälpa och svara på frågor. Så.... det blir super!

Idag:

101 dagar

"ren"

....... det känns fantastiskt och resan fortsätter !

  kram

Meditation........

Syfte: få stopp på tankar, lyssna innåt och att stilla sitt sinne....

Meditation har olika betydelse för olika människor, för mig är syftet att komma i kontakt med mig själv och min högre makt och därigenom uppnå ett lugn som jag ofta väljer att kalla SINNESRO.

Känslan att uppnå detta är fantastisk och ger mig en balans, en plattform att stå på där jag känner mig stark & lugn och kan tack vare det möta olika mindre trevliga situationer och känslor.

Utmaningen är att upprätthålla denna känsla av lugn & ro och stabilitet. Jag jobbar på det för jag skulle önska att den kunna följa mig dygnet runt, men än så länge har jag inte lyckats bibehålla den en längre tid utan jag "störs" av vardagens händelser. 

Meditation gör jag inte en "stor grej" av, det krävs inga tända ljus, ingen specialstol, ingen specialställning el dyligt.

Jag tar en stund och släpper mina tankar och bara är....  ibland kan jag få svar på tidigare böner till min högre makt men oftast visar sig svaren i vardagliga händelser och där gäller det att vara uppmärksam vilket jag kan erkänna att jag inte alltid är.

Meditation är bra för mig !!!!

utan tvekan 

men jag glömmer det ibland för jag kommer in i vardagens fart & fläkt och då kan det gå undan.

Jag glömmer att ta några minuter av meditation fastän jag vet att det ger mig så mycket. Skulle behöva sätta upp post-it lappar både hemma och på jobbet för att påminna mig själv om detta.

Nu har jag förresten bokat tågbiljetter så på söndag sticker jag iväg till Hudiksvall, Linnéagården på återvändarvecka.

Ska bli så himla skönt och är mycket behövligt just nu för att komma vidare med mitt arbete med mig själv.

Jag är också väldigt trött just nu både psykiskt och fysiskt så jag behöver komma bort ifrån vardagen lite grann och bara fokusera på mitt tillfrisknande.

Och.... idag ska jag på en timmes massage vilket jag också behöver - jag måste komma ihåg att ta hand om mig själv och inte bara rusa på för det är livsfarligt för mig.

Nu ska jag jobba lite.....

  kram