Steg 8 = någorlunda färdigt - kommer säkert att fyllas på med tiden men är som jag känner just idag färdig. En lista som visar då visar de personer jag har varit oärlig, egoistisk, hänsynslös osv mot i min onykterhet.

Steg 9 = det är här det bara är att svälja stoltheten...... inte lätt - inte lätt på något vis för stolthet har jag GOTT OM. Men för att kunna gottgöra de jag skadat och gå vidare måste detta göras för min egen skull. Ligger så mycket skam och skuld där så det finns inte.

Chefen var den första där tillfälle helt oplanerat dök upp, många tårar från båda håll, återblickar men framför allt FRAMTIDSTRO även det ifrån båda håll. Hon sa helt sonika att hon absolut förlåter mig, att hon förstår och att hon är överlycklig att se att jag är där jag är idag. Underbar känsla kära människa som gett mig så mycket och som jag har så mycket respekt och kärlek för.

Resultatet av den här ursäkten/gottgörelsen kan så klart bli olika och det måste jag vara förberedd på. Alla kan inte förstå.... men jag måste se tillbaka på vad jag gjort och be ärligt om ursäkt för mitt beteende för att kunna gå vidare.

Min sponsor får ständigt påminna mig om att jag ska klappa mig själv på axeln när jag gör något som för mig framåt i mitt tillfrisknande - tyvärr så glömmer jag så himla lätt bort det och ser det negativa. Det för bara med sig dåligt mående och självömkan..... Måste, måste komma ihåg att jag faktiskt gör det jag ska även om det ofta går emot min egenvilja. En egenvilja som aldrig fört något gott med sig förr så varför skulle den göra det nu?

En annan sak som hände just idag är att ett X kontaktade mig (han bor typ 10 mil härifrån). Han frågade om han kunde komma över i kväll och hur lätt hade det inte varit att säga JA. För att jag fortfarande bryr mig om honom, för att vi har skitkul tillsammans osv osv. MEN och jättestort MEN - han har ett förhållande och där fick jag verkligen lägga min egenvilja åt sidan och säga tack men nej tack. Hade varit så jäkla enkelt för då hade jag sluppit vara ensam i kväll och fått någon att mysa med. Men hur hade jag mått i morgon - absolut SKIT skulle jag gissa. Så jag gjorde som jag ska göra för att behålla mitt förstånd - jag sa NEJ.

Herregud, mycket nu. Pengar är ett megastort problem i mitt liv just nu. Elräkning efter elräkning som totalkraschar min stackars ekonomi. Kan jag behålla mitt hus? Vad f_n ska jag göra? Jag och min dotter älskar ju vårt lilla goa hus. Men jag tjänar inte direkt en förmögenhet.

Som sagt, mycke nu - men jag är nykter   .

Var på andligt möte idag som vanligt, bara älskar dessa möten. Många kära vänner kommer varje lördag och värmen och kärleken är enorm. Jag är ofta stressad när jag kommer till ett möte men lugn när jag går därifrån - det fungerar !!!

Jag tror aldrig jag skulle kunna förklara för någon "icke-beroende" vad ett möte innebär för mig och många många andra.... en omöjlighet. Jag antar att det är där andligheten och kärleken kommer in. Skulle vara spännande att ta med någon på ett öppet möte någon gång få se hur de reagerar.

Det är mycket nu men jag tar mig framåt sakta sakta med försiktiga steg..... och jag mår ganska ok - 10 miljoner gånger bättre än om jag skulle dricka det är då säkert.

Nu är det snart sängdags

  kramar & kärlek

VÄNSKAP

I dag fick jag en riktig aha-upplevelse.

För ett litet tag sedan träffade jag en tjej på ett aa-möte och vi "klickade" direkt (som vänner dvs).

Hon har givit mig mod att gå till puben nykter och det var ett stort steg för mig framåt i min nykterhet.

Vi var i lördags på bio och hon visade mig ett underbart café i stan.

I dag har vi varit på relax hela dagen och bara haft det bra och pratat en hel massa.

Det låter ju bra tänker ni.

Jag har nyligen läst Kay Pollacks bok "möten" där det står att varenda person vi möter är utskickade med ett speciellt syfte och det köper jag nu.

Jag kom på i morse att min nya vän visar mig att man kan leva, vara lycklig och ha roligt som nykter. Jag kan nu efteråt se att jag isolerat mig lite och ägnat mig åt lite självömkan... När jag var aktiv så ingick ju alkohol i i stort sett alla aktiviteter jag pysslade med. Fanns alltid en orsak/anledning att dricka. Hux flux väljer jag att inte dricka mer och då blir det blankt i min hjärna - vad sjutton ska man göra nu? Det här fattade jag först i morse tyvärr men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Min vän är alltså utsänd för att visa mig/lära mig att livet utan alkohol är fantastiskt och att det finns så många olika saker man kan göra som är som medicin för kropp & själ.

Jag ville bara dela med mig av detta för det är en stor upplevelse för mig som betyder jättemycket.

Ett uppvaknande kan man nog kalla det.

I kväll ska vi på aa-möte tillsammans - så mycket roligare att göra det tillsammans med någon. Det roliga är att hon också tycker att det är toppen att vi träffats och hon är glad att hon har någon att prata med som förstår.............. och visst är det så himla mycket att prata öppet med någon som har samma sjukdom.

Jag har egentligen så mycket mer att berätta om men jag orkar inte just nu - är lite slapp efter relaxen.. positiv slapphet....

Måste bara lägga till - FATTA HUR SKÖNT DET ÄR ATT VAKNA NYKTER VARJE MORGON....

Jag stannar där =)...

  kram

Det låter så lätt............

Lev i nuet, inte igår, inte i morgon utan NU. Jag har börjat fokusera på det här nu och inser att jag kan faktiskt inte minnas när jag verkligen levde och kände just nu, i denna sekund. Jag har alltid mått dåligt för något som hänt eller oroat mig för något som ska hända. Undra på att man blir lite knäpp   .

Har börjat med lite andningsövningar som jag plockar in då och då under en dag. Det är supersvårt för jag är van att rusa i väg för att inte hinna känna... När jag väl fokuserar på "nuet" så är jag ofta spänd, biter ihop käkarna, spänner musklerna osv - det här är skrämmande tycker jag för så här har jag alltså levt läääääääääänge så det sitter djupt inristat. Tills för 6 månaders sen har jag bedövat alla känslor och all stress med alkohol - enkel utväg - dödlig utväg. Nu ska jag alltså leva i nuet och känna känslorna och acceptera dem - puh! - snacka om utmaning. Men det är värt varenda liten sekund jag lägger ner.....

Förrut har det också varit så att jag alltid måste ha någon händelse inplanerad vare sig det var en resa eller något annat "kul". Sen har tankarna funnits där, precis vid den resan flera månader i förväg och inget annat har existerat. Nu kan jag faktiskt njuta av vardagens vackra och härliga händelser men samtidigt se fram emot t ex Gotlandskonventet i Juni.

Just det, andra saken jag jobbar med är POSITIVA TANKAR. Gud vad jag kan gotta ner mig i elände - omedvetet även det. Mycket är det som händer o sker utan att jag skänker det en tanke - men nu har jag börjat observera, tänka och notera - spännande är det. En terapeut sa att vi beroende älskar att må dåligt - vaaaaa?, sa jag -aldrig i livet. Nähänä.... nog är det väl ganska skönt att tycka synd om sig själv av olika anledningar - och gärna skylla måendet på någon annan stackare. Nädå, inte nu längre - nästan inte jämt i varje fall *s*. Läste en bok där det stog att man helt enkelt skulle byta ut de negativa tankarna mot positiva - det är INTE lätt alls. Det är väl samma där som med så mycket annat - hjärnan är van att tänka på ett sätt och hux flux vill jag att den ska göra något helt annat - det tar tid................

En mysko sak är att om någon frågar:

hur mår du?

* jag mår bra, topp!

* jag är lite nere, för det och det och det och det............... herregud utläggningarna kan vara oändliga. Men när jag svarar "jag mår bra" då kommer det inga förklaringar - bara en reflektion.

Nä nu ska jag kolla Solsidan och få skratta gott ett tag.....

  kärlek till alla!

En helt underbar dotter..............

på 7 år har jag.

Någon har sagt att "hon kan inte vara alkoholist - hon har ju barn att ta hand om". Ingenting kan vara mera fel - TYVÄRR!!!. Så fungerar det inte för en person med ett beroende (inte för mig i varje fall). Drogen kommer alltid först - alltid - alltid - alltid - utan undantag. Annars skulle jag väl ha slutat dricka för att jag älskar min dotter är det ingen tvekan om.

Hur som helst, i min nykterhet finns mycket skam/skuld för just detta - hur kunde jag låta min dotter gå igenom detta? Jag vet ju att jag inte kunde göra annat just då, att jag inte hade några alternativ eftersom jag var sjuk, att jag gjorde det bästa jag kunde just då. Men jag kan ändå ifrågasätta det tyst för mig själv, hur kunde jag?

I början av min nykterhet hade jag "tendenser" att överkompensera med att köpa saker till henne, att undvika konflikter och att undvika att säga nej. Det var något jag gjorde helt omedvetet som så många andra beteenden. Men jag kom på det och har till största delen slutat med det - även om jag glider tillbaka ibland.........

Nu har vi haft en underbar helg tillsammans utan några överkompenseringar ifrån min sida, vi har bara gjort roliga saker tillsammans.

Vad härligt det känns, det går inte att förklara. Min största känsla är

TACKSAMHET:

- att jag bad om hjälp när jag gjorde det så att jag får uppleva det här med min dotter

- att hon inte behöver stå ut med en trött och likgiltig mamma

- att jag kan vara ärlig och öppen med henne och framför allt VISA KÄNSLOR - att det är tillåtet att vara ledsen, glad, arg osv. Inga "vad grinar du för nu då?", "vad har du att vara så glad för?", "men sluta tjura". Många små simpla fraser som kan ställa till med sååååå......... mycket problem för henne i framtiden.

Så nu ser jag ljust på framtiden tillsammans med min älskade dotter. Jag känner mig stark o lugn och hoppas jag kan föra över det till henne så att vi båda kan leva i SINNESRO.

Livet känns underbart just nu, jag njuter av att vakna tidigt på morgonen med solen som strålar in i sovrummet. Jag är så himla glad och tacksam över de härliga vänner jag har både i och utanför gemenskapen. Visst kan jag fortfarande känna en längtan efter ett förhållande men jag tror och känner mer och mer att "det kommer när det ska komma".

Herregud, var det jag som sa det där "ler".

  kram

Jag är fortfarande lite ostabil, dvs jag känner inte SINNESRO.

Det känns som jag tappade så mycket förra veckan men egentligen handlar det väl mer om att jag måste ta lärdom av vad som hände.

Jag glömmer hela tiden att "klappa mig själv" på axeln när jag gör något bra - och tro det eller ej - det gör jag faktiskt ibland.

Förra veckan var mitt mående rent jäkligt men jag drack inte, jag kom på varför och jag gjorde mitt bästa för att förstå och ta mig ur det med hjälp av möten, stegarbete och min högre makt. Att det ska vara så lätt att gnälla över att jag mådde dåligt och fundera hur jag kunde låta det pågå istället för att faktiskt tänka på att jag fixade det och att det är en lärdom som bara kan göra mig starkare.

Svårt svårt......

Men jag skulle ju prata om orättvisor "ler".

När jag mår lite dåligt så kommer tankar som:

- varför kan inte jag vara som "alla" andra och dricka normalt

- jaha, nu ska jag inte kunna dricka ett glas vin till maten heller.....

- semester utan alkohol - yiiiipiiiii

osv osv

Värsta slaget av SJÄLVÖMKAN.

Tänk, bara tänk tanken om jag skulle ha en dödlig sjukdom - hur stort är problemet att inte kunna dricka alkohol - ganska bagatellartat skulle jag nog vilja säga.

Men de tankarna funkar inte alltid..... så är det bara ......

Om sanningen ska fram så lider jag inte så jäkla mycket av att inte dricka för för mig orsakade det endast en massa ångest o depressioner. Men visst, tankarna o självömkan kommer fram ibland.

Då är det bara att påminna sig:

ETT GLAS ÄR FÖR MYCKET OCH TUSEN ALDRIG NOG

Jag är faktiskt lycklig och känner då och då total sinnesro, men det känns jobbigt att inse att jag har massor kvar att jobba med.

Det fick jag om inte annat klart för mig förra veckan.

Men jag får väl ställa det i relation att jag endast varit nykter i

5 månader (22 feb).

Sen tycker jag ju faktiskt att det är spännande att lära känna mig själv med...... yrväder är vad jag är det.

Det blev mycket svammel idag märker jag, men jag skriver alltid det jag känner så det får vara så. Pratade förresten med min sponsor idag och det känns alltid toppen. Jag är så otroligt glad och tacksam för mina

5 veckor på behandling och att det introducerade mig till

12-stegsprogrammet, gemenskapen och allt vad det innebär. Utan det tror jag inte jag skulle kunna fira 5 månader snart.

TACKSAMHET!!!

Jo, vad skulle jag komma till. Min sponsor tipsade mig om GOTLANDSKONVENTET 2-5 Juni - låter superintressant !!!

(och jag har aldrig varit på Gotland).

Får kolla upp det lite nogrannare.

På lördag ska jag gå på restaurang för första gången sen jag blev nykter. Jag är i tryggt sällskap och det kommer att gå bra. Skulle det dra fram något slags sug så är det ju faktiskt bara att gå därifrån.

Men det känns ändå som ett ganska stort steg för mig för

restaurang = alkohol

i mitt tidigare liv.

Men nu kanske jag fakstiskt kan njuta av maten istället för drickat   

Nu är jag trött och ska krypa i säng och läsa lite.

Sänder en bön till min högre makt som ger mig

styrka, kraft & mod att fortsätta min resa

  kram

.......... inte världens roligaste ämne att skriva om men just nu så behöver och vill jag det.

När jag fick frågan om jag kände just skam så svarade jag "lite" - ack vad jag misstog mig IGEN............

Tänk vad lite jag vet om mig själv - men jag lär mig något nytt varje dag - och det för mig framåååååååååååååttttt......

Skuld och skam är två begrepp som ofta används för att beskriva samma fenomen. Dessa två begrepp skiljer sig åt en hel del om man tittar närmare på dem. Skuld, som yttrar sig i skuldkänslor hos personer, inträffar när man upplever att man har gjort någonting fel. Kanske tänker en person att ”åh jag borde inte ha sagt så där till henne/honom” och upplever därigenom skuldkänslor för någonting som personen har gjort genom en ren handling. Skuldkänslor är obehagliga men inte helt outhärdliga eftersom skulden har att göra med saker som man kunde ha gjort annorlunda.

Skam å andra sidan har inte så mycket med handlingar som man ångrar att göra. Skam har mer att göra med bilden man har av sig själv. När vi upplever skam så är ofta en publik inblandad, publiken kan bestå av verkliga människor som dömer oss eller så kan det handla om en publik som vi har inom oss, som dömer oss och som ger upphov till skamkänslor. När man känner skam så känner man sig exponerad för hela ens omgivning, man känner sig liten. Följden som skamkänslorna får är att man vill gå och gömma sig för andra och man vill försvinna från den situation som skapade skamkänslorna. Man känner sig värdelös när man utsätts för skam. Situationerna som skapar skammen är ofta situationer som har att göra med samspel med andra människor.

Problemet för mig och för många andra är hur vi reagerar när vi utsätts för en känsla av skam.

Det finns något som fint kallas SKAMKOMPASS där det finns fyra olika "taktiker" att använda sig av:

Slår på sig själv

Kvinnligt, ätstörningar, känner sig värdelös, offer, slår på sig själv, förminskar sig själv

Drar sig undan

Svårast att ta sig ur. Naturligast i skammen, vågar inte ta för sig, förstorar, baby

Avleda/undvika

Visar det jag vill, självcentrerad, vill inte känna, avstånd till andra, masker & charm, minimerar, intellektualiserar, förnekar, fixerar vid utseendet, droger, kriminalitet, stor stor smärta

Slå på andra

Matcho, manlig, vi-dom, döma, jag kränkt, agerar ut, stark ilska och hat, känner sig kränkt genom bristande respekt, ironi, högmod och arrogans.

Puh...... jag blir trött av att läsa detta. Jag kan väl ganska snabbt konstatera att jag oftast "använder" och det är:

• Dra sig undan
• Avleda/undvika

Så är det - GLASKLART.

Så nu vet jag hur jag reagerar på skamkänslor - återstår att ändra på detta   .

Inte lätt att ändra på beteenden som är djupt ingraverade sedan många år tillbaka. Men vem vill leva i en fas av lögner för det är ju det det är - allt för att dölja hur man egentligen känner.

Detta kan tydligen vara inpräntat sen barnsben, dvs att känslor inte är "tillåtna". Inte vet jag..........

Ha ha.... fick förresten tipset i kvinnogruppen att skriva en lapp med "DUGER" på spegeln - jag skrev med läppstift jag så varje gång jag kollar i spegeln så ser jag att JAG DUGER.

Nä nu orkar jag inte skriva och analysera mer för idag - tom i hjärnan. Måste prata lite med min sponsor om just SKAM för jag känner att jag behöver mer förståelse för detta fenomen.

Ha en superskön kväll !!!

  kram

1:a gånger jag gör en tacksamhetslista men jag känner att jag behöver göra det, jag har massor att vara tacksam för det vet jag ju....

1. att jag fick sova ut i morse och ta det bara lugnt
2. att jag har min älskade dotter och att jag känner en enorm kärlek när jag tänker på henne
3. att mina föräldrar alltid finns där för mig på alla sätt
4. att jag fick en oplanerad skogspromenad med hund som var överlycklig
5. att jag har en vän som betyder jättemycket och som alltid finns där för mig
6. att jag har mått bättre tack vare att jag hade styrkan och verktygen att ta mig ur ett dåligt mående
7. att jag börjat "ta hand om" mig själv
8. att jag har fått skratta idag även om det var ensam
9. att jag får gå till jobbet i morgon bitti och faktiskt se fram emot det för att jag trivs så bra
10. att jag har en aa-grupp som jag trivs så otroligt bra med och där jag känner mig trygg
11. att jag känner känslor fullt ut, positiva som negativa....

Herregud, vad gnäller jag över   .

Jag måste nog fortsätta med det här för det är mycket som händer under en dag och som jag är tacksam över fast jag inte tänker på det. Tacksamhet känns inte längre som om det handlar om materiella saker (så tänkte jag förrut), det har aldrig gjort mig lycklig.

Finns så mycket annat som är viktigare och som faktiskt får mig att må bra. Hoppas ni har massor av saker att vara tacksamma över också - tänk lite på det - speciellt när livet känns pest.

Och jag MÅSTE komma ihåg:

Jag kan bara ändra på mig själv - inte på andra !!!!!! (skitsvårt)

  kram

En rent helvetisk vecka.....................

är nu avklarad. En vecka med händelser runt omkring mig som väckte KÄNSLOR av olika slag - inte positiva dock.

Dessa känslor hade jag tidigare druckit på - lätt!. Herregud, då behöver man ju inte just käääännnnna.

Men så ser ju inte livet ut för mig i dag - jag dricker INTE och jag lever i mina känslor för jag vet att de går över.

Visst låter det fint och bra och helt enkelt topp?

Men den här veckan drog dessa känslor igång en hel bunt av karaktärsfel vilket jag så klart agerade på. Jag har varit egoistisk och velat att saker och ting ska gå enligt MIN VILJA - inte SKE DIN VILJA.

Nej nej.... jag bestämmer hur/vad/varför. Det hela påverkade min självkänsla vilket i sin tur drog igång mitt bekräftelsebehov på högsta växel. Kontrollbehovet ska man inte ens tala om - fullt ös med ett resultat av självömkan.

Sååå.......... jag har inte tagit mig till att reflektera eller ens försöka hitta tillbaka till mig själv, jag har kört på fullt ut och låtit mina karaktärsfel få härska i mitt liv.

Tills idag................

Naturligtvis så ville inte min kära egenvilja gå på möte - vem behöver ett möte mitt i all misär? Helt sjukt hur hjärnan kan spöka. Men, jag la min egenvilja åt sidan och gick på möte och fick träffa alla mina kära och härliga vänner som ger värme och stöttar. Jag fick dela om mitt mående, mina defekter, mina hemska beteenden mm och det var sköööööönt. De flesta beroenden känner igen sig i de här beteendena och bara det kan vara en tröst - jag är inte ensam !!!!

Jag får lyssna och ta del av andras liv och helheten av ett möte ger mig frid och får mig att "samla ihop mig själv" igen - vilken FANTASTISK MEDICIN. Jag måste skratta för det är så himla mysko att det faktiskt funkar..... hade någon sagt det åt mig för några månader sedan hade jag trott de var tokiga men för sjutton DET FUNGERAR !!!!

Det som är konstigt i allt det här är att jag tänker INTE på att dricka för att bedöva mina känslor och bara det är ett under i sig... ett jättestort under för det har jag gjort utan tvekan förrut - varför inte nu? Strunt detsamma, vad det än är så FUNGERAR DET JU! Gemenskapen fungerar för mig, jag trivs på mötena, jag mår bra av att dela med mig vare sig jag mår bra eller dåligt, tankar väcks av andras delningar och jag blir enormt motiverad av nykterheten i sig. Någon firar 5 års nykterhet, en annan 7 år - ett klart bevis på att jag gör rätt som går dit vad min egenvilja än säger.

Så nu känner jag tillit och betydligt större ro i mig själv. Herregud när jag kom till mötet hade jag hjärtklappning, var skakig och hade svettningar - haha... nästan som en bakfylla men se det var det ju inte - tack gode gud för det. Om 10 dagar firar jag 5 månader av nykterhet och det känns stort för mig - ett steg framåt i rätt riktning.

Nu ska jag ta hand om mig själv lite och bara må bra med mig själv.

  kram