Finns det en mening o syfte med olika möten mellan människor?

... det kan man ju fundera över och jag blir gång på gång överbevisad att så är fallet. Har hänt nu, inte en gång utan två gånger.

Första gången var när jag träffade min kära o goa vän X på ett AA-möte för inte så länge sen. Vi "klickade" direkt, bytte telefonnummer och har verkligen funnit varandra, trots att vi är så himla olika. Hon har fått mig att våga att leva och att tycka om att leva utan alkoholen i mitt liv.

Nu har det hänt igen. I går var jag på AA-möte och vi var endast 4 personer där. En tjej var ganska knäckt och mådde jättedåligt då hennes tjej precis brutit upp med henne. Hon har varit nykter i över 10 år och inte gått på möten på länge, men nu var hon där. Hon och jag fick kontakt direkt och jag gav henne mitt telefonnummer och sa att vi kunde ju ta en fika eller om hon bara ville prata. Jag har ingen aning om varför jag gjorde så, var det något egoistiskt syfte som låg bakom? Jag vet faktiskt inte, det kändes inte som en egoistisk gärning men det vet man ju aldrig =).

I dag ringde hon, jag hämtade upp henne och vi tog en fika hemma hos mig. Hon berättade allt om vad som hade hänt och hon mådde verkligen jättedåligt, hon grät och pratade om vart annat. Efter några timmar skjutsade jag hem henne igen och hon sa att hon var så glad att hon träffat mig och att hon inte vanligtvis vågar öppna sig och visa känslor. Det kändes skönt att kunna hjälpa henne och få henne att må lite bättre mitt i allt elände. Fanns det något syfte med detta möte? Jag fick hjälpa någon som behövde hjälp och jag har fått en till vän i gemenskapen.

Antagligen var det meningen att vi båda skulle vara på just det mötet, att vi skulle träffas och att jag skulle kunna stödja henne nu i hennes sorg. Jag väljer att se det så för just nu känner jag mig relativt stark och kan inte hitta några egoistiska syften till detta - möjligtvis att få en ny vän.

Som sagt så berättade hon att hon inte brukar visa känslor för andra och jag känner igen mig. Jag fick det med mig - det är ok att visa att man känner........... det är ok att vara svag och ledsen ibland............. det gäller väl bara att välja rätt människor att "blotta sig för".

Nu ska jag vila, ta det lugnt och i morgon ska jag träffa en annan vän som jag tycker så himla mycket om. Vad härligt det är med kära o goa o omtänksamma vänner.

Jag känner en person som jag har förstått inte kan känna empati, det är så sorgligt och nu kan jag känna att det är så synd om den personen. Att alltid sätta sina egna önskemål i första hand, att inte kunna känna med de som har det svårt, att inte älska utan baktanke, att inte kunna bry sig om utan att förvänta sig något tillbaka. Jag är GLAD för att jag kan känna kärlek och empati till andra, det är en gåva jag värnar om varmt.

  kärlek o värme