Ibland känner jag mig så himla ensam här i världen.

Jag vet att jag inte är ensam men känslan dyker upp ändå tyvärr.

Som tur är så är jag oftast ganska nöjd med att vara "ensam med mig själv", det är inget jag lider av. Jag har vänner som bryr sig om mig men jag saknar någon att dela livet med. Men jag kan inte/vill inte/får inte bara ta någon för sakens skull, bara för att inte vara ensam. Jag vet ju det, jag måste vara försiktig och sköta om mig och mitt tillfrisknande och det gör jag. Men det gör inte saken bättre, jag längtar efter att få KÄNNA, att få LÄNGTA och att bli längtad efter. Är det för mycket begärt kan jag fråga mig själv ibland. Jag tycker alla runt mig är par men samtidigt ser jag många par där de är långt ifrån lyckliga tilsammans. Det finns fördelar med att vara ensam men de är långt ifrån tillräckliga för att kompensera saknaden efter någon.....

Jag vill ha någon som jag ibland kan luta mig emot och som kan trösta mig och ta hand om mig när jag känner mig svag. Som det är nu så har jag inte en chans att vara svag, jag måste klara av och fixa allting själv. Det finns ingen som kan hjälpa mig med det och det känns jobbigt just nu.

Tidigare i min nykterhet kände jag som att jag inte var värd en riktigt bra kille men jag har fått tillbaka en del av min självkänsla och tycker faktiskt att jag är BRA. Jag kanske inte är redo för ett förhållande, det kan jag inte vara 100 på men önskan finns där, behovet finns där. Jag vet att jag ska lämna över så blir det rätt, det blir som det ska vara. Jag försöker men viljan är stark.

I morgon ska min dotter till sin pappa och jag blir ensam i helgen. Jag borde kunna se positivt på tillfället till egentid och möjligheten att få saker gjorde. Jag har MASSOR att göra som inte är så kul men som ändå ska göras. Jag kommer att ha massor av tid att läsa och reflektera, ta en skön promenad i skogen och bara vara - jag vill kunna njuta av detta och inte sucka över att jag är ensam. Jag ska träffa en kompis på söndag, jag vet att en annan kompis finns där för mig, jag har gemenskapen så jag ÄR INTE ENSAM, men jag KÄNNER MIG ENSAM.

Måste ändra mina tankar från negativa till positiva!!!

Jag har en HEL HÄRLIG HELG framför mig att GÖRA PRECIS VAD JAG VILL.

Jag tänker njuta av den här helgen......

Jag tänker gå runt i myskläder, krypa upp i soffan med en bra bok, tända lite ljus, äta lite färska bär och dricka lite bubbelvatten. Ja, det tänker jag. Kanske gå på möte i morgon fredag. Kanske pyssla i trädgården lite. Jag ska göra vad jag känner för och jag ska verkligen försöka undvika att tycka synd om mig själv. Jepp, så får det bli.

Nu ska jag ta med en bra bok (varit på biblioteket idag) och lägga mig i sängen brevid min älskade dotter och läsa. Herregud, vad sjutton klagar jag över tokfia.

  kram kram