Läste precis dagliga reflektioner och jag tycker jag får mig en tankeställare varje gång. Hmm.... man växer genom svårigheter. Jodå, det köper jag, framför allt så betyder det mycket HUR man väljer att hantera svårigheter, vilka handlingar man väljer att utföra. Följer man sin inre röst och GÖR RÄTT så stärks man och självkänslan växer sakta fram. Självkänslan hos någon som är beroende och som är tidigt i sitt tillfrisknande är ju ofta ganska låg, mycket skam och skuld kan göra att man känner sig värdelös som människa. Ett hemskt ord: värdelös. En människa KAN INTE vara värdelös men det kan vara svårt att se det själv ibland, det är viktigt att få stöd och hjälp att bygga upp sig själv och att faktiskt börja tycka om sig själv.

Jag har nog alltid haft en låg självkänsla, självförtroendet har dock varit bra. Men att få bekräftelse genom handlingar kan vara en fara för vem som helst. Får du inte bekräftelse i det fallet så mår du inte bra, bekräftelsen i sig ger en snabb kick och får dig att må bra en kort stund, sen är du tillbaka i ditt dåliga mående. Självkänsla i mina ögon är när man tycker om sig själv med fel o brister, när man har tillit till sig själv och andra, när man accepterar sig som man är trots att man inte är perfekt. Min självkänsla är inte särskilt bra men den byggs sakta upp men det är svårt att ändra något som varit i många många år. Det krävs mycket jobb med mig själv och att jag ber om hjälp o stöd ifrån andra som bryr sig om mig.

Här är i varje fall

DAGLIGA REFLEKTIONER

Vi brukar sätta förnuftet högst. Men det är känslorna som format vårt liv. Man lär sig ofta mer av tio dagars lidande än av tio år av tillfredsställelse.

 Man växer med svårigheterna. De lär en att vända sig till andra. De uppmanar en att be. De lär en att utnyttja många olika resurser, främst den egna inneboende kraften.
När vi försöker komma igenom svåra perioder utvecklas vår karaktär. Lidandet skänker oss visdom. Det ger lärdomar som gör att vi kan hjälpa andra som gått vilse och behöver vägledning.
När vi tänker tillbaka på det förflutna minns vi hur svårt vi hade det för en månad sedan, eller ett år sedan, när vi hade förlorat någon som vi haft kär, när vi var arbetslösa och räkningarna tornade upp sig, när barnen flyttade hemifrån eller när en kär vän gick bort. Då trodde vi inte att vi skulle klara oss igenom det. Men det gjorde vi trots allt, och det kändes bra efteråt. Det gav oss styrka.
Vad vi glömmer är att vi aldrig mer behöver genomlida något så svårt ensamma. En högre makt förjagar all vår smärta i samma ögonblick som vi lägger vår vilja och vårt liv i Hans händer.

 Jag vill vara lycklig. Och jag har gjort mig förtjänt av lyckan. Men utan lidandet skulle jag inte kunna uppskatta lyckan till fullo

  kram

"Bara för idag ska jag vara nykter, jag ska tänka positiva tankar och jag ska inte försöka ändra andra.