Viktigaste först:

7 månader nykter idag !!!!!

Första nyktra påsken...

Varje större högtid har sina minnen och sina lockelser. De flesta högtider har ju inkluderat alkohol tidigare och varit en mycket bra orsak och anledning att dricka. Så är det nog för de flesta av oss alkoholister att det alltid finns en anledning att dricka vare sig det är något positivt eller negativt - alkoholen löser allt - eller som det visat sig - absolut ingenting - tvärtom.

Jag har nu tagit mig igenom jul & nyår vilket var jobbigt, nu har vi påsken samt naturligtvis våren. Jag har blandade känslor men mår i grund och botten bra, sen skulle jag ljuga om jag inte sa att jag ibland tänker på en iskall öl när jag sitter i solen. Men som tur är så hjälper mitt sunda förnuft till och påminner mig om hur det var och vilka konsekvenser som finns om jag skulle dricka igen. Sen är det ju faktiskt så (tack sponsor) att man i rimlighetens namn borde kunna sitta och bara njuta av solen och all härlighet omkring utan att "sinnesförändra" något med hjälp av droger. Och tänker jag efter så är det nog mest vana. Jag har så länge jag kan minnas druckit en kall öl (näää.... inte "en") när solen varit framme. Svårt att bryta gamla vanor men det gör jag och det känns bra även om det innebär att jag får ha många diskussioner med mig själv och andra.

Uteserveringarna öppnar... nästa lilla kliv... i mitt liv som nykter... sen kommer midsommar osv osv. Livet stannar inte för att jag slutat dricka. Första året är VÄRST för det är första gången att gå igenom allt på ett helt nytt sätt. Det handlar om förändring, stor och mäktig förändring i leverne och det är klart värt allt tjabbel i mitt huvud.

7 jobbiga, innehållsrika, fantastiska, kärleksfulla och uppvaknande nyktra månader nu.

Det känns helt fantastiskt och lite konstigt, vet inte om jag såg det framför mig att jag skulle fixa det. Men det har jag gjort och jag måste komma ihåg att påminna mig om att jag är stark och ge mig själv en klapp på axeln. Betydligt lättare att slå på sig själv ju.

Många dörrar har öppnats för mig, så känns det. Nya helt underbara och kärleksfulla vänner som stöttar och lyssnar, en uppskattning av vardagen som jag inte haft förrut, en insikt i mig själv, i mina beteenden och reaktioner. Svårt att förklara men jag har mycket att vara tacksam över i mitt liv. Jag känner samtidigt att jag har så mycket kvar men det hör väl till. Jag kommer framåt men det går inte fort och jag är en otålig person (är du beroende själv så skrattar du nog nu för otålighet vet vi ju alla hur det är med den). Jag lyssnar på de som varit nyktra längre, lär mig och försöker göra mitt bästa. Som en klok vän sa - om du inte gjort rätt (vilket jag betvivlar ibland) - så hade du varit full nu och så är det ju så klart. Ibland behöver man en vän som ger lite feedback och spegling.

Det känns lite som jag rört lite på ytan till den äkta personen jag är men att jag har så mycket mer att lära om mig själv.

Spännande men jobbig resa.

Nu orkar jag inte skriva mer i kväll för jag är megatrött. I morgon ska jag på mitt lördagsmöte och få med mig lite andlighet och kärlek. Livet är ganska bra =).

  kram