Är man en alkoholist så blir man mer (mycket mer) än bakis som andra icke alkoholister blir. Att vakna på natten badande i svett hör till vanligheterna och då menar jag att sängen och sängkläder är dyngsura. Att skakande ta sig upp ur sängen och hoppas till gud att det finns någon alkohol kvar i huset hör också till vanligheterna. Då pratar jag inte små lätta skakningar som man kan få vid en bakfylla, nej här pratar vi rejäla skakningar som ökar och ökar och eskalerar ju längre tid som går tills vi får våran älskade drog i kroppen.

Känslan att gå till närmaste mack eller närköp och handla folköl (fortfarande skakande) är fruktansvärd skam men det finns inget alternativ. Måste få stopp på abstinensen. Hjärtklappningen kommer som ett brev på posten, hjärtat som pumpar för allt vad det är värt för att orka.

Att när man handlar alltid handla något extra för att det ska se ut som ölen bara är något extra hör till. Eller att låtsas prata i mobilen med någon som naturligtvis säger till oss att köpa ett sexpack eller två.

Hör ni hur otroligt sjukt det här är, det är en person som är allvarligt sjuk i ett långt gånget beroende som beter sig så här. I det här stadiet och om det gått så här långt så finns det knappast någon chans att kunna sluta dricka själv. Kroppen är så skadad och så beroende att hjälp behövs, men att komma dit och inse detta är en otroligt jobbig process för en person som är beroende. Då är det lättare att stå ut med skammen att handla de där ölen och att få känna lättnaden i kroppen när den får det den behöver. Att halsa i sig 1-2 öl för att bli av med abstinensen och känna hur kroppen kopplar av och blir "normal". I det här stadiet dricker inte alkoholisten för att bli lycklig eller något annat, han/hon dricker för att överleva.

Tänk hur många gånger en alkoholist tänkt att nu ska jag dra ner, dricka en svagare dryck osv. Försöka minska ner för att klara av jobbet på måndagen, men det blir svårare och svårare att minska för kroppen behöver mer och mer. När jag första gången på behandlingen hörde att alla beroenden (om man nu inte gör något åt det) slutar med död eller dårhus, jag fattade inte vad de menade. Nu fattar jag.... det blir värre och värre, kroppen behöver som sagt mer och mer och mer och mer. Till slut tar orken i kropp eller själ eller båda delarna slut och då menar jag verkligen slut.

Tacksamheten att jag bad om hjälp när jag gjorde det är stor likaväl som tacksamheten att jag fick hjälp när jag bad om det annars vet jag inte vart jag varit idag.

  kram och kärlek.....