Tycka om, känna värme och tillit...........

att det kan vara så himla fel (enligt de som vet).

Nykter i drygt 4 månader nu !!!!

Har gjort ALLT jag ska sedan dess och då menar jag verkligen ALLT.

Jag har gått på möten, jobbat i stegen, gått på eftervård, återvändarvecka osv.

De här sakerna gör att jag mår bra, de hjälper mig att "finna mig själv" igen och att jobba med de beteenden jag behöver för att behålla mitt tillfrisknande.

Jag gör allt detta fortfarande och ska börja jobba med steg 8 nu - inget jag på något vis ser fram emot men det gjorde jag ju inte med steg 4 heller - så det är bara att köra på.....

Har även börjat i en kvinnogrupp nu som är 3 timmar varje vecka i

8 veckor.

Vi är 4 "tjejer" & en terapeut som pratar och får föreläsningar om känslor så som ångest, skam & skuld mm. Ganska mycket är repetition sen min behandling men vem behöver inte en uppfräschare.

Men............

Jag har varit på min första dejt nu i fredags - har "hållt mig lugn" med det sen jag kom in på behandlingen.

Jag vet och har fått höra hundra tusen gånger att man inte ska ha något förhållande 1:a året av sin nykterhet.

Men jag tog beslutet att jag klarar av detta och att jag inte ska analysera sönder det hela.

Tillbaka till min dejt   ....

Supermysig kille som jag fortsatt träffa nu några dagar. Jag har berättat för honom om mitt beroende och han stannar ändå kvar. Jag har så klart fått frågan "är det ok om jag skulle gå ut med polarna och ta en öl nån gång?". Helt berättigad och det är ju hans beslut och inte mitt. Jag kan ju inte få hela världen att bli nykterister bara för att jag är det... icke.

Vi har skitkul tillsammans, vi skrattar och skämtar, vi pratar känslor och är helt öppna och ärliga vilket i sig är ett nytt beteende ifrån min sida. Men tro inte att jag inte får kämpa emot mina gamla "spöken": manipulation, oärlighet, kontroll, bekräftelsebehov etc etc. Jag känner att jag måste göra ett medvetet val hela tiden - att jag väljer att vara JAG - den riktiga och ärliga jag - inga spel tillåtna.

Och det här är inte lätt, speciellt inte att visa sig sårbar - herregud SÅRBARHET. Hur skulle det se ut om han såg att jag var ledsen eller att jag tycker mycket om honom....... brrrr....... Så hade det varit förrut - är fortfarande lite idag - men jag försöker lägga min egenvilja åt sidan och släppa taget och låta mina fina sidor komma fram i dagsljus. Jag är ju bara en människa och som människa har vi KÄNSLOR, massor av känslor som är underbara och fina och som vi ska kunna visa. Det är ett problem när man tryckt undan dem såååå himla länge, när det inte varit tillåtet att visa glädje, lycka, rädsla eller sorg t ex - vad är du så glad för? men ryck upp dig? kamma till dig? slutta hoppa o skutta! kunde du inte ha fixat det där?

listan skulle kunna göras oändlig !!!

Min stora utmaning nu är att hitta mig själv och inte falla tillbaka i det osunda utan att VÅGA....

Jag både vet och förstår att inleda ett förhållande just nu inte är det allra bästa för mig men jag låter det inte "ta över mitt liv" vilket jag har kunna gjort tidigare. Jag lever mitt liv, gör det jag ska, fortsätter jobba med mig själv............ sen får vi se..........

Jag går emot mina RÄDSLOR !!!!

En minnesanteckning åt mig själv:

Det händer att man blir förälskad för att man har problem som man inte orkar med. Man flyr in i en förälskelse och njuter av den iställer för att ordna upp sitt liv och lösa sina problem. Förälskelsen ger ett liknande rus som droger. Man får en förhöjd livskänsla och förälskelsen eller drogen blir det viktigaste i livet.

Medvetenhet är nog en stor grej i det hela, jag får inte bara glida med och tappa allt jag byggt upp och som jag måste fortsätta bygga på.

Jag måste sätta mitt tillfrisknande i första hand för det finns inte en kille på denna jord som är värd att jag kliver ut igen.

Men nu tänker jag njuta av mitt mående och tillåta mig själv att må bra!

Fortsättning följer......

  kram